Krönika: 
Det sägs ibland att det första barnet är speciellt och något man aldrig får uppleva igen. Det stämmer nog såtillvida att allt med det första barnet är nytt och att man går in i en ny roll som förälder. En roll som för de flesta av oss väcker känslor vi själva inte visste fanns och där vi tvingas se sidor av oss som vi tidigare kunnat blunda för.
Den sjuka heltidsnormen
“Grannen kommer över på spontanfika. Mitt på dagen, en onsdag. Hon jobbar deltid, det gör jag med. Annars hade denna fika aldrig ägt rum. Då hade vi inte kunnat konstatera det vi nu gör: hade vi jobbat heltid hade vi nog gjort som så många andra nu för tiden – gått in i den berömda väggen. Knappast att vi orkat vardagen ifall vi hade jobbat heltid.”
Några ord till dig som hemmaförälder – när hemmalivet känns tufft
Många känner nog att de inte får beklaga sig när hemmalivet blir tufft. (Det är ju självvalt så då får man stå sitt kast). Tänk om vi skulle se på arbete utanför hemmet på samma sätt: “Skyll dig själv om du har en tuff arbetsvecka, bit ihop och var tyst. Du har valt det själv”.
Familjepolitiken måste förändrars – barn är ingen biologisk fotboja
Madeleine Lidman: “All denna styrning fungerar inte längre. Mitt i allt det så finns det lilla barnet med sina behov, som det inte går att rationalisera bort även om många tycks tro det.”
Se också på youtube >>
Betyder inte barnens behov något, Timbro?
Förslaget från Timbro om att halvera föräldraledigheten visar på stor okunnighet om vad små barn behöver för att få en trygg grund att stå på och minska risken för psykisk ohälsa senare i livet.Endast sex rader ägnas åt detta i den bakomliggande rapporten på 21 sidor. Med en enda källa som är 15 år gammal påstår Timbro att barns anknytning och hälsa inte skulle försämras av förslaget.