Behöver tvååringar lära sig hantera konflikter på förskolan genom rollspel?

För 18 år sedan kom tankar om att undervisa små barn till ”rätt” beteende. Barnen skulle genom olika konstruerade situationer lära sig hur man ska agera enligt en förutbestämd manual. Men för den som själv är med sina barn den mesta av deras vakna tid och hela tiden hjälper och vägleder dem i olika miljöer, med människor och barn i olika åldrar så blir den undervisning barnen i förskolan får bara märklig.”

Experimenten i förskolan kommer och går. Nu verkar dockorna vara på intåg igen för att hjälpa barnen med den känsloreglering som de annars lär sig genom att en vuxen finns med och hjälper dem att reglera sina känslor.

Någonstans är det ju liksom så hela förskolan är utformad – en konstruerad verklighet som barnen anpassar sig till, men som inte förbereder dem för det verkliga livet.

Stöttning i verkliga situationer 

Som hemmaförälder så finns man med barnen när de är små i en mängd olika sociala situationer. En situation kan vara när barnen tar hem kompisar och de ska lära sig att visa vännerna sitt rum och dela med sig av leksakerna. Vi hade som princip att var de väldigt rädda om något så plockade vi undan just den saken innan de fick besök – men annars var det bara till att låna ut leksakerna.

En annan viktig bit som hemmaförälder är att följa barnen genom de olika utvecklingsfaserna och där direkt på plats stötta och berätta hur man inte ska göra och hur man kan göra istället. Blir de till exempel arga på en kamrat som rycker ifrån dem en leksak så är det inte läge att börja slåss. Då får man istället uppmana: – ”Nej, inte slåss. Säg istället jag hade den du får låna en sak jag inte leker med”.

Korrigera men också ge en lösning. Så gör hemmaföräldrar dagligen. Men vi kallar det inte pedagogik även om det är det när vi försöker få barnen att prata istället för att slåss. Vi hjälper barnen med känsloregleringen och med att finna ord och lösningar för olika situationer – där och precis då.

Arg-dockan Karl-Astrid skulle lära barnen om känslor

Därför blev jag lite full i skratt när jag läste hur det kunde gå till i förskolan då för 18 år sedan. I SvD hade man en lång artikel om hur förskolebarnen fick lära sig att hantera någon som slåss: man säger STOPP. (Idag har SvD tagit bort artikeln från internet).

Genom olika konstruerade situationer i rollspel och något som kallades ”argdockor” fick barnen på förskolan lära sig om olika känslor. ”Argdockan” hette Karl-Astrid, eftersom den var könslös, så att både pojkar och flickor ska kunna identifiera sig med den. (Bara det…. hur väl stämmer det överens med verkligheten?) Barnen fick ta ”argdockan” och spela upp en scen hur de såg ut när de var arga. Sedan fick de sjunga sånger om att vara arg och rita teckningar. När barn började slåss skulle pedagogerna först säga stopp och sedan skilja barnen. Efter det sa pedagogerna inte åt barnen vad de skulle göra istället – de ställde frågor.

Hur känns det?
Hur tänker du?
Och hur ska du göra nu?

Terapisession med barnen istället för vägledning

Tanken var att barnen själva skulle hitta en lösning som de kunde prova. Även så små barn som tvååringar…

Ibland undrar jag om förskollärarutbildningen verkligen innehåller något kapitel som handlar om utvecklingspsykologi – för om det gjorde det så borde man förstå att barnen inte är mogna för den här sortens rollspel. Och det här experimenterandet pågår hela tiden i förskolans värld med nya icke forskningsbaserade idéer och metoder långt från det verkliga livet där ute utanför förskolans grindar.

Rollspel kan fungera för äldre barn

Det kan kanske fungera att prata med 5-6 åringar och spela rollspel som ett komplement till att vuxna snabbt finns på plats och löser eventuella bråk och vägleder barnen. Men så små barn har varken tid eller ork med en terapisession varje gång ett bråk uppstår, de behöver snabb och enkel hjälp för att få veta hur de kan göra istället för att slåss. Sedan är de stora barngrupperna ett problem. Hur ska pedagogerna hinna med alla situationer som uppstår i en grupp om 20–30 barn och två–tre personal?

Och vad händer sedan när de här små förskolebarnen kommer hem? Föräldrarna har knappast några ”argdockor” hemma utan kommer att lösa situationen på ett helt annat sätt. Hur många olika budskap klarar så små barn? Barn behöver tydliga regler och en vuxenvärld som ger ett samstämmigt budskap.

Barn behöver lära sig hur det fungerar där ute i den riktiga världen och förberedas för det verkliga livet och det bästa sättet är att anpassa detta efter ålder och mognad och vara med barnen i olika situationer istället för att skapa en konstruerad verklighet, där de ska lära sig metoder som ändå inte fungerar utanför förskolan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Dockor hjälper barnen att öppna sig: ”Jag gillar att vara glad”.