Personal bär öronproppar för att slippa höra förskolebarnens gråt
En vän som är med i Förskoleupproret berättar att de har en tråd där personal i förskolan diskuterar vilka öronproppar som fungerar bäst när de ska stänga allt ljud ute. Tydligen behövs öronpropparna som mest när personalen har många små nyinskolade barn som gråter förtvivlat.
Ibland undrar jag om empatin har försvunnit helt. Är det bara jag som tycker det, eller är det inte lite väl galet att vuxna människor diskuterar hur de ska stänga små barns gråt ute? Ett tips kan ju faktiskt vara att trösta dessa små. Barn slutar nämligen gråta om de får en trygg famn att vara i. Ja, kanske inte med en gång om de inte har något band med den som tröstar, men är de helt otröstliga då ska personalen ringa efter föräldrarna.
Arbetsmiljön i förskolan verkar ibland vara så dålig att personalen helt har gett upp. De diskuterar hur de ska rädda sin hörsel, men har inte orken att kämpa för barnen och föräldrarna springer benen av sig i ekorrhjulet och kämpar på sitt håll. De som verkligen kommer i kläm och som inte har någon som står upp för dem, är de yngsta små barnen – de som behöver oss allra mest.
Det här kan inte fortsätta. Vi föräldrar, oavsett vad vi valt för omsorg till våra barn: förskola, pedagogisk omsorg (familjedaghem och flerfamiljssystem) eller hemmaomsorg, måste börja samarbeta och säga ifrån när verkligheten ser ut så här. Små barn far illa i vårt land idag och enda sättet att lösa det är att ta fram en ny familjepolitik som bygger på vad små barn behöver.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet
Det är helt vidrigt sjukt att vi människor behandlar våra mest sköra älskade barn på detta sätt inte undra på att våra barn/ungdomar mår så jättedåligt som sedan får söka hjälp,djuren tar bättre hand om sina ungar.Upp till 3-årsåldern formas vi som egna individer det är den viktigaste tiden i ett våra barns liv
Ja, det är så sorgligt och det är en så svår fråga att lyfta. För oj vad vissa hoppar på budbäraren. ”Personalen måste visst få har öronproppar”, hojtar vissa och öser tillmälen över mig. Poängen är ändå att hur kan vi normalisera att personalen har öronproppar, men inte barnen? Hur kan vi normalisera att miljön i förskolan är så dålig att personalen känner att de måste ha öronproppar? Istället för öronproppar borde vi omgående göra något åt att så många barn gråter så hysteriskt att personalen känner att de måste ha öronproppar. Det är inte normalt.
Prova att besöka en välfungerande pedagogisk omsorg (dagmamma) där barnen får en trygg anknytningsperson. Där barnen lämnas över, de lämnas inte. Där behöver inte personalen öronproppar för de erbjuder en helt annan och bättre verksamhet helt enkelt.
Så kan man tycka men verkligheten är så i nuläget, förskolan är fullt av vikarier och personalbristen är enorm! Om ni kan lösa omsorgen för alla barn då kan ni gärna ändra på verkligheten! Tills dess är det den enda lösningen för att skydda personalen som dag efter dag utsätts för höra bullernivåer! Alla förtjänar humana arbetsvillkor! Kram
Ja alla förtjänar självklart humana arbetsvillkor, men de vuxna kan stå upp för sig själva. De har arbetsmiljölagen att vila sig mot och de har facket. Vem står på de små barnens sida? De som också måste vistas i samma bullriga miljö, utan möjlighet till rast – barn som ofta har längre dagar i en bullrig miljö eftersom deras arbetstid inte är reglerad som personalen. Barnen kan ha 50–60 timmar i veckan i en bullrig miljö. Personalen har maximalt 40 timmar. Det är anmärkningsvärt att inte någon på allvar lyfter de små barnens utsatthet.