Vi vet att förhöjda nivåer av stresshormoner hos vuxna ger psykiska och fysiska skador i form av utbrändhet, påverkan på ämnesomsättningen, högt blodsocker, ogynnsamma blodfetter samt högt blodtryck, som ökar risken för diabetes och hjärtkärlsjukdom. Sedan vet vi från forskning att vistelse i förskola ger förhöjda nivåer av stresshormoner hos barn, men vi pratar inte om hur det kan skada barnen trots att riskerna är större för permanenta skador.
1974 genomförde professor Marianne Cederblad sin forskning på dagisbarn och såg att de hade förhöjda halter av stresshormonet kortisol i urinen. De forskare (bland annat Frank Lindblad, professor vid Uppsala universitet) som senare velat följa upp Marianne Cederblads studie har fått avslag när de sökt pengar. Vi har heller inte under snart 40 år forskat i Sverige på vilken effekt förskola har på barn, trots att en majoritet av alla barn går i förskola.
Det här är problematiskt med tanke på att forskning visar att det finns fysiska och biologiska bevis för att skadlig stress hos barn förändrar hjärnans utveckling och att det påverkar barnets hälsa senare i livet. Skadorna drabbar inte bara barnet utan förs över från barnet till kommande generationer. Så om inte cykeln bryts kan skadorna föras vidare från generation till generation. Något som kan stämma med den utveckling vi ser i form av ständigt ökande neuropsykiatriska diagnoser hos barn.
På 1980-talet noterade man att dagisbarn hade ett mer aggressivt beteende jämfört med hemmabarn, särskilt de barn som gick mer än 30 timmar i veckan. Idag finns många nya studier från år 2006, 2013, 2017 och 2020 (bland annat från Norge, Storbritannien och USA) tillgängliga och det finns betydande bevis för att barn som går i förskola, särskilt i förskolor av dålig kvalitet, har stadigvarande högre nivåer av kortisol än hemmabarn och att det normala dygnsmönstret – 24-timmarsmönstret av kortisolfrisättning störs. Ihållande förhöjda kortisolnivåer har hittats hos barn i förskolan, även när pedagogerna ansåg att barnet hade ”anpassat sig” till miljön i förskolan.
Amerikanska forskare har funnit att kortisolnivåerna hos 63% (n = 151) av förskolebarnen var förhöjda, av vilka de ansåg att 40% var stressade. National Child Development Center vid Harvard rapporterar att förhöjda kortisolnivåer deformerar uppbyggnaden av barnets hjärna. De negativa effekterna av vistelse i förskola i form av ökad kortisolutsöndring, var tydligast hos barn under tre år. Den tidpunkt när barnets hjärna utvecklas som mest, är alltså den tidpunkt i Sverige då en majoritet av alla små barn går i förskola och uppbyggnaden av deras hjärnor riskerar att deformeras.
Den här forskningen finns tillgänglig men det är inte forskning som föräldrar i Sverige får ta del av – eftersom den helt enkelt stuvas undan. Hade politikerna haft den här informationen tillgänglig hade de garanterat funderat både en och två gånger om det är en bra idé att tvångsinskriva alla barn i närmaste förskola det år barnet fyller tre år.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet
Läs också:
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)
Små barn behöver närvarande vuxna för att reglera sina stressnivåer
Små barn behöver hjälp att reglera sina känslor
Hur du tar hand om ditt barn påverkar barnets DNA
Norsk studie om stress hos förskolebarn: Barnen riskerar att stressas för resten av livet
Höga bullernivåer i förskolan stressar barnen
Stressade förskolebarn drabbas av förstoppning
Källor:
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0889159112001821
https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/0141076820903494
https://www.ntnu.no/rkbu/sma-barns-stress-i-barnehage
Begränsningar
Bevisen är inte ett avgörande bevis för att alla barn under tre år som går i förskola långa dagar skadas, eftersom bevisnivån huvudsakligen är associationer och inte bygger på randomiserade kontrollerade studier. En majoritet av barnen i förskola i drabbas inte, men så många som 40% kan vara drabbade.
Styrkor
Många små barn i förskolan har ihållande förhöjda kortisolnivåer, vilket tyder på känslomässig stress. Förhöjda kortisolnivåer kan påverka utvecklingen av hjärncentrumet, vilket är potentiellt allvarligt. Miljöfaktorer interagerar med gener och kan förändra dem. När de väl har förändrats kan sådana gener överföras till framtida generationer.
