Förskolan ska bygga på små barns behov – inte på ideologiskt trams
Kommer en ettåring som inte får undervisning i programmering i förskolan att halka efter i arbetslivet? Eller blir det kris om ettåringen inte får lära sig källkritik? Hela förskolan är i gungning och det märks inte minst på det fokus man har. Det som en gång skulle vara en trygg plats för barnen att vara på när föräldrarna arbetade, har idag blivit en så kallad (för)skola för ettåringar som i och med förskolestart påbörjat sin utbildning.
Tanken från makten med att göra de förändringar som gjorts inom förskolan, har naturligtvis varit att försöka pränta in i föräldrars medvetande att barn inte klarar sig utan förskola. Med 100 procent av alla små barn i förskolan tänker sig makten att den nya übermensch (övermänniskan) ska skapas. De människor som ska lära sig rösta ”rätt”, tänka ”rätt” och leva sitt liv som staten har bestämt. Hela idén med en enhetsskola som påbörjas vid tidig ålder kommer från DDR och har anammats av tidigare socialdemokratiska politiker, som numera arbetat i decennier för att vi ska ha den situation vi har idag. Föräldrar tror inte längre tror på sin föräldraförmåga och att de kan erbjuda sina barn någonting viktigt sedan barnet fyllt ett år.
Att sedan mänskligheten klarat sig utan förskola i över 200 000 år och att homo sapiens blivit ett av de mest framgångsrika däggdjuren på jorden, tack vare vår långa barndom och tack vare att det är föräldrar som fostrat och väglett sina barn, väger lätt när forskning om vad små barn behöver stuvats undan till förmån för ideologisk trams. Och det är faktiskt ideologiskt trams det vi ser exempel på just nu när man tror att små ettåringar behöver gå i skolan och undervisas.
Hur långt det gått blir uppenbart när en förskollärare som arbetar med barn i åldern ett till fyra år, går ut med att hon hoppar av sitt arbete i förskolan och byter jobb.
– Arbetsmiljön är riktigt bedrövlig. Det är större barngrupper, mycket ljud, färre personal. Jag vill så gärna jobba i det här yrket men hälsan klarar inte av det, säger Elin Olausson till SVT Nyheter.
Om hon mår så dåligt som ändå har en reglerad arbetstid på maximalt åtta timmar per dag, hur ska då inte de små barnen må som många gånger måste vara där 10–12 timmar om dagen, under den period i livet som deras sköra hjärnor utvecklas som mest? Barngruppen som Elin Olausson arbetat med, består av 19 barn, med henne som förskollärare, en barnskötare och en vikarie. Om alla arbetar heltid framgår inte.
I intervjun med HR-chefen på förskoleförvaltningen, Maria Axberg, är hennes enda kommentar kring barnens situation: ”En annan fråga vi pratar mycket om i förvaltningen handlar om prioriteringar. Att prioritera det som är absolut viktigast för att barnen ska få den utbildning de har rätt till.”
Är utbildningen viktigast? Nej, faktiskt inte. Och vad då utbildning? Det små barn behöver är närhet, kärlek, god omsorg, trygg anknytning och socialt samspel med en vuxen som kan vägleda dem ut i världen och samtidigt vara deras trygg hamn. Om barngruppen är för stor, personalen för få, dagarna för långa och barnen utsätts för stress och buller – så kommer det att få konsekvenser längre fram i barnets liv. Det är det absolut viktigaste att ta hänsyn till – att det lilla barnet får det som det behöver för att bli psykiskt välmående och välfungerande som vuxen. Barn måste lära sig gå – innan de kan springa. Svårare är det inte. Vi måste få in forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi i familjepolitiken och som grund för hur barnomsorgen utformas. Det kommer alltid finnas behov av barnomsorg, men den ska bygga på vad små barn behöver – inte på ideologiskt trams.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet
Läs också:
Ettåringar får lära sig programmera
Förskolan där barnen programmerar robotar
Åttatimmars arbetsdag för ettåringar
Förskollärare: Höj ribban för ettåringar
Den svenska DDR-skolanEttåringar ska lära sig källkritik
