Litet barn

Sverige framhålls som ett avskräckande exempel i familjepolitiken

I USA genomförs nu stora förändringar i familjepolitiken genom den så kallade American Rescue Plan, som innebär ett införande av en slags universell barnomsorg. En som är oroad är Erica Komisar, psykoanalytiker, föräldraexpert och författare. Hon håller fram Sverige som ett varnande exempel på hur dåliga förskolor kan bli resultatet av en för ensidig familjepolitik och för lite valfrihet.  

De flesta familjerna i USA ser hemmaomsorg som det perfekta arrangemanget för att uppfostra barn, och en majoritet av alla amerikaner som är i barnafödande ålder föredrar ekonomiskt stöd istället för subventionerad barnomsorg, enligt en nyligen genomförd nationell undersökning.

I USA har man tvärtemot folkets önskemål lagt fram ett förslag om statligt subventionerad institutionsomsorg – American Rescue Plan, istället för ekonomiskt bistånd till familjer. Forskaren Katharine B. Stevens vid American Enterprise Institute, hävdar att medlen som tillhandahålls med den här planen inte riktas varken mot den som tar hand om barnen, eller familjerna som verkligen kämpar, utan att den ensidigt gynnar välbärgade familjer på ett oproportionerligt sätt och syftar till att skapa nya statliga institutioner som har fokus på barnomsorg, snarare än familjer och deras barn.

Erica Komisar hävdar att förskola inte är en idealisk miljö för barn i åldrarna noll till tre år. Under dessa tidiga år behöver barnen en primär vårdgivare som är konsekvent, fokuserad på deras emotionella behov och som kan lindra effekterna av stress. Om barn separeras från sin huvudsakliga källa till känslomässig trygghet och placeras för tidigt i en relativt kaotisk och överstimulerande förskolemiljö, kommer barnen att bli stressade. Och vi vet från forskning att psykologisk stress är förknippad med förhöjda kortisolnivåer, anknytningsstörningar och andra beteendeproblem.

I sin praktik ser Erica Komisar många föräldrar som kämpar med sina barns känslomässiga dysreglering, efter att deras barn utsatts för mycket stress i gruppbaserad omsorg där personalen är underbemannad, verksamheten har för många barn och för få pedagoger. Hon ser många risker med att separera små barn från föräldrarna innan de har utvecklat en känslomässig trygghet. Problemet är att barnen urskillningslöst kommer att söka omsorg från främlingar, vilket inte är normalt och ofta ett tecken på en anknytningsstörning. Barnen kan också visa tecken på rädsla eller ointresse när de interagerar med vuxna och slutligen kan de visa tecken på aggression. Att reagera med flykt- eller kampbeteende är vårt instinktiva evolutionära sätt att skydda oss själva i stressiga och hotande situationer. Alla dessa reaktioner är tecken på stress hos barn.

Förskolan kan vara ett alternativ bara om vissa kriterier uppfylls

Enligt Erica Komisar så måste förskolan uppfylla vissa kriterier om den över huvud taget ska vara ett alternativ. Då handlar det om ett 1-till-1-förhållande mellan pedagog och barn, så att pedagogen kan bli en alternativ anknytningsperson med högst tre barn på en pedagog när barnet är mellan två och tre års ålder. Regelbundenheten i omvårdnaden är också avgörande: barnet bör tas om hand av samma person varje dag och slippa ersättare som dyker upp i sista minuten. Hon trycker också på att pedagogerna bör få utbildning i hur man bäst hanterar anknytning, separation och de känslomässiga krav som är viktiga för barns utveckling.

Sverige ett varnande exempel

Erica Komisar framhåller Sverige som ett varnande exempel eftersom många avdelningar kan ha 17 barn under tre års ålder, med endast två vuxna pedagoger under flera timmar av dagen och där överfulla förskolor gör pedagogerna sönderstressade och sjuka, vilket ofta leder till att barnen jongleras runt mellan olika pedagoger.

Precis som många i Sverige hellre ser ökad valfrihet än ett ensidigt subventionerande av förskola, så är det många i USA som framhåller att det är bättre med riktade insatser till familjer än en storsatsning på statlig barnomsorg till alla barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet

Erica Komisar, LCSW är en psykoanalytiker, föräldraexpert och författare till ”Being There: Why Prioritizing Motherhood in the First Three Years Matters”. Ms. Komisar är bidragande redaktör vid Institutet för familjestudier

Läs också:

Amerikanska föräldrar föredrar direktstöd, istället för subventionerad barnomsorg

About the author

Mamma till tre barn som arbetat för valfrihet i över 20 år och som aktivt arbetat för att stötta, inspirera och ge föräldrar modet att våga följa sin magkänsla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *