Berättelse inifrån förskolans värld

En del barn får separationssår och stresskador för livet:
När svenska barn är mellan ett och två år skiljs de flesta från föräldratryggheten till en krävande utsatthet bland ett stort antal andra oroliga barn och många nya vuxna – pedagoger, vikarier, olika resurspersoner och diverse praktikanter. Personalombytena gör att dagarna lätt blir ostrukturerade. Den stora mängden av nya ansikten och dagliga möten förvirrar och stressar. Småbarn knuffar, nyper, biter, klöser, drar i håret, slänger sig och vrålar sårade och kränkta. Deras livsavgörande vuxenanknytning fragmenteras; den blir ytlig och otillräcklig, eftersom den avbryts och splittras upp på så många.
Denna påtvingade separation från föräldrarna gör att förskolan blir till avsevärd skada. Övergivna barn gnyr och gnäller, andra gråter och skriker i upprorisk vrede. Krisen avleds och de lugnar sig med tiden, men separationssåren blir kvar.

Läs mer >>