Minister efterlyser fler ansvarstagande föräldrar

 

Integrationsminister Nyamko Sabuni tycker att det behövs fler ansvarstagande föräldrar i Rosengård med tanke på den senaste tidens oroligheter där. Hon tycker att "vi gör vad vi kan på regeringsnivå".

 

Det tycker inte vi på Hemmaföräldrar.

 

Mycket kan bli bättre vad gäller familjepolitiken. Under de senaste 30 åren har vi haft en familjepolitik som signalerat att "föräldrar inte behövs" och "förskolan är bättre som fostrare eftersom föräldrar inte har utbildning och pedagogiska kunskaper". Hela samhället har i årtionden tydligt visat att det är i förskolan barnen ska få sina sociala färdigheter.

 

Det finns två stora negativa konsekvenser med den familjepolitiken (borträknat den ständigt ökande psykiska och fysiska ohälsan hos barn) och det är till att börja med att många föräldrar i dag inte förstår att det är de som har huvudansvaret för sina barns fostran. Och att den fostran inte är inte något som man klarar av timmen mellan middag och läggningsdags - att fostra barn är en ständigt pågående process som sker i vardagspedagogiken när man som förälder gör saker tillsammans med sina barn - när man tillsammans med barnen möter nya och olika situationer.

 

En annan negativ konsekvens är att de allra flesta vuxna är på arbetet hela dagarna och att det finns inte tid för föräldrar till det där viktiga vardagspratet kring barnen och deras fostran. Människor är ständigt stressade och hinner inte ens prata med sina egna barn - så hur ska de hinna prata med andra föräldrar om barnen och deras utvecklingsfaser och behov.

 

Om vi hade fler vuxna hemma i ett bostadsområde på dagarna och fler vuxna som inser att man som vuxen har ansvar även för andras barn - så skulle de vuxna kunna hjälpas åt med att fostra barnen. Tillsammans är något som inte existerar längre i vårt samhälle där barnens fostran har överlåtits till pedagogerna. Men vilken arbetssituation har då pedagogerna? Jo, istället för en förälder som fostrar ett, två eller tre barn (eller fler) så kan en pedagog få ansvar för mellan 10-15 barn. Hur ska de hinna med att se allt som händer mellan blöjbyten, "utfordring" och sovstunder? Hur ska pedagogerna hinna samtala med barnen kring bråk och mobbing som uppstår? Hur ska de barn som tillbringar långa dagar inom samma väggar eller ute på samma inhägnade gård få grepp om det som kallas livet? Samhället? Det är ju utanför grindarna som allting sker.

 

Om regeringen vill se fler ansvarstagande föräldrar, så bör de nog snarast se till att modernisera sin familjepolitik. Ge barnen tillbaka till föräldrarna - skapa ekonomiska möjligheter för föräldrar att ta ansvar för de egna barnens fostran. Våga se och anpassa politiken efter att alla barn är olika - ge föräldrar ett bred utbud av många olika barnomsorgsalternativ, så att varje förälder kan utgå från sitt barns bästa. Om en föräldrar har många olika alternativ att välja mellan så ökar också konkurrensen - en missnöjd förälder måste inte ha kvar sitt barn i en dålig verksamhet utan kan byta till något annat. Viktigt att tänka på för de (s) styrda kommuner som motarbetar valfrihet och många alternativ och som bara vill erbjuda förskola till sina invånare.

 

Madeleine Lidman

 


 

Första sidan