16 juni 2006

Maria Larsson (kd) debatterade valfrihet inom barnomsorgen

 

 

Den 12 juni fick vi som var närvarande i riksdagen bevittna en mycket intressant debatt som väldigt tydligt klargjorde var socialdemokraterna står i familjepolitiken och på vilka premisser de leder landet. Debatten som var mellan Maria Larsson (kd) och Lena Hallengren (s) var en följd av den interpellation som Maria Larsson lämnat. I korthet ställde Maria Larsson tre frågor till Hallengren:

 

Som politiker är vår uppgift att se till våra medborgares intressen. Att bland annat lyssna och besvara frågor, inte minst när de rör så omistliga områden som våra barn och deras välbefinnande. Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet:

 

Vad avser statsrådet göra för de tusentals föräldrar vilka efterfrågar ekonomiskt stöd att stanna hemma längre med sina små barn?

 

Vad avser statsrådet göra för att de föräldrar, vilka på olika sätt påtalar och efterfrågar mer flexibla barnomsorgsformer, ska erbjudas ett större och mer anpassningsbart omsorgsutbud?

 

Vad avser statsrådet göra för att de medborgare vilka söker svar från sina folkvalda representanter och företrädare ska bli respektfullt bemötta och få korrekta svar?

 

Frågan om valfrihet besvarade Lena Hallengren med sitt standardsvar;

”det bästa sättet att möta barns och föräldrars behov är den lösning vi har idag”.

Och så rabblade hon sin innantill läxa precis som alla andra i regeringen när de får frågor – alla svar börjar med: ”Vi har världens bästa….”. I det här fallet har vi förstås ”världens bästa föräldraförsäkring” och med det så menar Lena Hallengren att föräldrar redan har valfrihet eftersom föräldraförsäkringen är ”generös och flexibel”. Hon tycker att den räcker för att ge alla föräldrar valfrihet att stanna hemma längre.

 

Problemet är bara att hon inte lyssnat på de argument som framförts från gräsrotsnivå som berättar att de människor som försöker få ekonomin att gå ihop med den lösning som hon och hennes parti erbjuder, inte klarar det på grund av ekonomiska skäl. För den som är lågavlönad eller har en medelinkomst går det inte idag att sträcka ut föräldraförsäkringen. I de allra flesta (s) kommuner har dessutom skattetrycket ökat under det senaste decenniet. Det gör att människor har ännu mindre pengar kvar i plånboken när skatten är betald. Vilket gör det omöjligt att få tillgång till den ”valfrihet” som socialdemokraterna pratar om.

 

För en högavlönad politiker som aldrig har arbetat som något annat än just politiker - som inte har prövat på hur det är där ute i verkligheten, så är det förstås svårt att sätta sig in i den lilla människans kamp för att få vardagen att gå ihop. Hade Hallengren stått den lilla människan närmare, hade hon också känt till att låg- och medelinkomsttagarna inte heller har råd att anställa någon som hjälper till med hushållsnära tjänster, eller en barnflicka – saker som underlättar att klara kombinationen små barn och heltidsarbete. Istället tvingar (s) med dagens familjepolitik hela familjer in i ett ekorrhjul som sliter på dem både psykiskt och fysiskt. Vilket de ökande ohälsotalen hos främst kvinnor och barn visar på.

 

Tydligen är detta en öm tå, för under riksdagsdebatten gick Hallengren i taket när hon fick frågan från Maria Larsson ”om det inte är orättvist att Hallengren kunnat låta sin dotter vara hemma två år när andra av ekonomiska skäl måste sätta sina barn på dagis från ett års ålder”.

 

Hallengren kunde inte se ”vad hennes privatliv hade med saken att göra” och påpekade att frågan var felaktig, hennes dotter hade bara varit hemma drygt ett och ett halvt år år.

 

Även om nu frågan var felaktig så borde väl en folkvald politiker kunnat säga det

”nej, mitt barn var inte hemma två år utan ett och ett halvt år.”

Och sedan besvara frågan. För frågan är synnerligen intressant för den familj som inte har råd att stanna hemma längre än ett år.

 

Varför ska förmånen att dra ut på föräldraförsäkringen och låta barnen vara hemma längre bara gälla för höginkomsttagare?

 

Lena Hallengren säger också i sitt skriftliga svar på Maria Larssons interpellation ”att medborgare självklart ska bli respektfullt bemötta och få korrekta svar av olika partiers företrädare.” Men är det respektfullt att besvara frågor från en gräsrot med:

 

"Lena Hallengren hade gärna svarat på dina frågor om de hade varit formulerade på ett seriöst och professionellt sätt. Nu är de i vissa fall helt felaktiga och i andra fall insinuanta och Lena Hallengren gör därför bedömningen att hon inte har möjlighet att medverka."

 

Vilket var det svar Hemmaföräldrar fick när det ställde frågor till Lena Hallengren om familjepolitiken.

 

Under debatten framgick det ännu tydligare att medborgare inte alls har någon rättighet att bli respektfullt bemötta när Lena Hallengren mycket förorättad klargjorde att det var ”den typen av felaktiga frågor” (hur länge hennes dotter var hemma) som gjorde att hon inte ville besvara frågor från allmänheten. (Eller den här frågan i synnerhet).

 

Har vi gräsrötter rätt att syna hur de folkvalda lever? Ja, det har vi – speciellt om de sätter förutsättningarna genom lagar och regler för hur människor ska leva sina liv men själva gör avsteg därifrån. Fastighetsskatten är en annan fråga som är intressant för barnfamiljerna. Den kan nämligen göra att de får gå från hus och hem om grannarna börjar sälja sina villor för höga belopp. Vips, så får de höjd fastighetsskatt och det handlar inte om några små belopp. Då är det naturligtvis intressant att veta att statsministern sitter där i sin stora herrgård med alla ägor till och inte betalar fastighetsskatt – eftersom hans bostad taxeras som en jordbruksfastighet……..

 

Politikerna måste vara trovärdiga. Det går inte heller att sätta stopp för den lilla människan i den segregerade förorten och neka henne att köpa sin bostad när hon har en möjlighet att köpa loss sin hyresrätt - samtidigt som en f.d. bostadsminister, som högljutt bekämpat alla omvandlingar från hyresrätt till bostadsrätt, köper sin egen hyresrätt på östermalm i Stockholm. (En hyresrätt han fått via kontakter, där han gått före en bostadskö och där han inte heller bor i våningen i fråga - han bor i Karlstad).

 

Sedan måste jag säga att jag personligen tycker väldigt illa om den nya "slogan" som (s) försöker befästa i folks medvetanden:

 

"vi ska inte ta några pengar från förskolan för att ge till hemmaföräldrar".

 

Det är både lågt och fult att ställa två grupper mot varandra på det sättet. (Kanske är det en medveten strategi för att (s) känner att det här är en fråga som engagerar alla föräldrar oavsett vilken barnomsorg de har för tillfället).

 

Det vet alla att vi medborgare betalar in till en gemensam "skattekaka" från vilken pengar sedan fördelas. Föräldrar betalar sedan maxtaxan infördes bara en bråkdel av den verkliga kostnaden för vad en förskoleplats kostar nämligen max ca 12.000 kr per år och barn - men den verkliga kostnaden är 135.000 kr per barn och år för en heltidsplats och 95.000 kr per barn och år för en deltidsplats. Det är mycket pengar som går i subventioner till en förskoleplats och i det perspektivet är det helt självklart för 64 procent av Sveriges befolkning att också hemmaförälder alternativet ska åtnjuta någon form av subvention.

 

Debatten den 12 juni som följde av Maria Larssons interpellationen visade tydligt på två saker.

 

Socialdemokraterna vägrar att ta Föräldraupproret och dess krav på ökad valfrihet för barnfamiljerna på allvar, trots att 64 procent delar åsikten att de är för ekonomisk ersättning så att en förälder kan stanna hemma till dess barnet är fyra år.

 

Socialdemokraterna har suttit så länge vid makten att gapet mellan dem och den lilla gräsroten har blivit oöverstigligt – partiet som är satt att företräda den lilla människan företräder idag bara sig själv och försvarar bara sina egna förmåner.

 

Madeleine Lidman

 

Läs också:

 

Den skriftliga dokumentationen från debatten

 

400 miljarder i skatteökningar

 

13.620 kr i månaden i skatt på huset

 

 


 

Första sidan

 

Maria Larssons interpellation:

 

Valfrihet inom barnomsorgen