Oktober 2006
Hemmaföräldrars arbete måste erkännas
Livets
ömtåligaste relation är relationen mellan små barn och deras föräldrar.
Önskan att vårda sina små barn förenar föräldrar från vitt skilda
politiska och religiösa uppfattningar både i Sverige och i världen.
Denna tidiga relation påverkar både barn och föräldrar. Störningar
kan ge långvarig stress hos bägge och ibland försämrad hälsa. Vi har
i Sverige idag problem med psykisk och stressrelaterad ohälsa hos såväl
barn, ungdomar som vuxna.
Rakt
in i denna ömtåliga relation sätter svenska staten idag en 100 000 kr
bred kil – per barn och år – för att separera föräldrar från sina
barn efter föräldraförsäkringen. Det låter hårt, men det är precis
så det är. Det är den summa som staten varje år subventionerar varje
barnomsorgsplats med efter föräldraförsäkringen. Av detta får hemmaföräldrar
ännu inget.
I
den nya alliansregeringens regeringsförklaring uttrycks tydligt att föräldrar
ska ges större valmöjligheter och att ett mindre kommunalt vårdnadsbidrag
ska göras möjligt. Men inom alliansregeringen finns också partier med
krav på kvoterad föräldraförsäkring vilket inskränker föräldrars
valmöjligheter. Därför finns det skäl att fortsätta lyfta fram denna
fråga.
Sverige
har världens bästa föräldraförsäkring de första 13 månaderna.
Sedan håller garantidagarna en miniminivå. Därefter är Sverige sämst
på att stödja föräldrar att ta hand om sina barn, trots att barnet ännu
inte fyllt ett och ett halvt år. Skälet är att Sverige beskattar
familjer troligtvis hårdare än i något annat land. Därför är det svårt
att leva på en lön och välja att vara hemma efter föräldraförsäkringen.
De förslagna vårdnadsbidraget är förvisso långt mycket bättre än
ingenting, men ersättningen är lägre än garantidagarna.
Men
är inte förskolan bättre än föräldrar? Ofta hänvisas till Folkhälsoinstitutet
som hävdar att ”det vetenskapliga stödet för att förskolan främjar
utveckling och hälsa hos barnen är starkt”. Letar man i internationell
press finner man dock att svenska Folkhälsoinstitutet är ganska ensam om
sin uppfattning. Förskola för barn under tre år är ifrågasatt. I en
artikel i brittiska The Guardian i juli 2004 citeras de tre största
studierna om barnomsorgens effekter. De visar att förskola för barn
under tre år inte är idealiskt. De visar att långa dagar på förskola
innan 3-4 års ålder, även på förskolor av hög kvalitet, ger fler osäkra
och aggressiva barn, även om ökningen är måttlig och inte alla
drabbas. Dessutom gör det ont i många föräldrars hjärtan när de
tvingas lämna sitt barn till förskolan för att få tillgång till
barnomsorg värd 100 000 kr per år. Det är inte hälsosamt för vare sig
barn eller föräldrar.
Kärleksfull
omsorg om barnen är ett av samhällets viktigaste arbetsuppgifter.
Arbetet måste utföras. Någon måste utföra det. Arbetet utförs bäst
av en engagerad hemmaförälder. Arbetet kan också utföras hos dagmamma
eller på en förskola av hög kvalitet för dem som så önskar. Men
valet av omsorg i livets ömtåligaste relation måste föräldrarna göra
i sina hjärtan. Det kan aldrig ske i riksdagen eller i Rosenbad.
Att
förneka hemmaföräldrarnas arbete är att förneka barn, anknytning,
relationer, familj och känslor. Det är att förneka en stor del av det
som gör oss till människor. Detta förnekande gör oss i bästa fall
bara stressade men i värsta fall sjuka och till och med destruktiva. Vi
kan aldrig uppnå jämställdhet genom att förneka en del av den mänskliga
existensen.
Jämställdheten
måste erkänna hemmaföräldrarnas arbete. Vi kan inte tala om lika lön
för lika arbete och samtidigt begära att hemmaföräldrar ska jobba
gratis. Vi kan inte heller ha en arbetsmarknad som inte erkänner den
merit som hemmaförälderskapet är enligt två böcker i ämnet på
senare år. Jämställdheten måste gälla alla – även hemmaföräldrar.
Jag
kan förstå de som ser rättvis lön och karriär som en hjärtefråga.
Kan de förstå de föräldrar som ser vård hemma av sina små barn som
sin hjärtefråga? Kan vi hitta en lösning där alla vinner? Kan alla i
Sverige få leva efter sin övertygelse? Sverige kan aldrig bli friskt förrän
föräldrar kan göra egna val enligt sin övertygelse i livets mest ömtåliga
relation, den mellan små barn och deras föräldrar.
Innan
nästa val måste den nya alliansregeringen göra ett tydligare ställningstagande
till förmån för föräldrar som själva vill ta omsorg om sina små
barn. Annars finns risk ytterligare ett politiskt parti i skaran av småpartier
med riksdagsambitioner till riksdagsvalet 2010.
Jonas
Himmelstrand
Ledarskapskonsult,
författare och trebarnspappa. Aktuell med boken Att följa sitt hjärta
– i Jantelagens Sverige som utkommer under våren 2007.
Läs också: Förskolan, forskningen och sanningen
Jonas Himmelstrand