Barnomsorg

Har ni svårt att enas om att vänta med förskola? Läs det här!

Argt barn. Foto: eduardo_merilleEn vanlig fråga är hur föräldrar ska hantera en situation där en förälder vill ha omsorgen om barnen hemma och den andra vill sätta barnet i förskola. Här delar en hemmaförälder med sig av ett bra tips på hur man kan förklara förskolans verkliga förutsättningar för den förälder som är tveksam till att hoppa över eller vänta med förskola.

Mamma tipsar om hur man kan ta del av förskolans förutsättningar
Jag vill bara ge ett litet tips till de föräldrar som vill ha barnen hemma, men där partnern motsätter sig det: besök tillsammans med ert/era barn ett ställe dit förskolebarn är på utflykt och där de har möjlighet att ”härja” fritt, gärna inomhus, till exempel ett lekrum på ett museum eller liknande.

Maken tycker att det är okej att hoppa över förskola
Min man har hela tiden varit med på idén att sonen inte ska ha förskola (men bara för att jag har jobbat i förskolan, så egentligen litar han bara på mitt omdöme vad gäller den saken, utan att ha bildat sig en egen uppfattning utifrån forskning eller erfarenhet). För några månader fick han se konkret vad jag menade och har nu ännu större förståelse för varför jag tycker som jag gör.

När barnen stormar in ser maken helt chockad ut
Vi var i lekrummet på Tekniska museet i Malmö tillsammans med sonen. Medvetet valde jag att vi skulle gå dit en bra stund innan jag vet att förskolegrupperna kommer, så att vi skulle hinna gå därifrån innan de kom, men sonen hade så roligt att vi blev kvar. Plötsligt stormar två förskolegrupper i åldrarna 1-5 år in genom dörren. Jag har aldrig sett min man bli så blek i ansiktet förut. Han stannade liksom upp som i chock och stirrade på de äldre barnen som hängde i masterna på lekskeppen, knuffade varandra för att komma förbi, inte klarade av att visa hänsyn eller förstå att de höll på att sparka ner sina kamrater; han stirrade på småbarnen som tultade runt i kaoset och var så vana vid att bli omkullvälta att de knappt reagerade; han stirrade på personalen som försökte bringa lite ordning i kaoset.

Min man kände sig till och med manad att skydda vår son med hela sin kropp gentemot alla barn som for runt. En pojke tog upp en stor mjukdjurshaj och snurrade den runt, runt, runt sig själv och träffade min man upprepade gånger på benen. Ingen i personalen hann med att se eller rycka in, så efter en stund gjorde jag det och förklarade att man inte kan stå och snurra en haj så där när det är så mycket folk omkring en och frågade om han inte märkte att han hade slagit den tre gånger mot min mans ben. Det hade han inte, men slutade i alla fall när jag förklarade att han höll på att träffa ett litet barn i huvudet med den.

Personalen försökte hinna med barnen – men de var för få
Personalen försökte faktiskt. De gjorde sitt bästa. De tröstade barn som ramlade, bad andra barn att ta det försiktigt, försökte lyssna på barn som ville visa och berätta något, men hur mycket de än försökte så räckte de inte till för alla. Det blev verkligen tydligt på en så avgränsad yta inomhus. Någon blev kissnödig, någon behövde byta blöja. Plötsligt var de bara 2 vuxna på 12 barn, sedan 1; kaoset fortsatte och min man ville gå därifrån.

”Det var bara halva barngruppen där inne”, konstaterade jag. ”Det finns i stort sett inte så här små barngrupper på förskolor idag. Resterade halvan av barngruppen är kvar på förskolan, säkert med personal från andra avdelningar, men det är ju lika mycket barn där, men med ännu färre personal eftersom man gärna vill vara fler vuxna då man åker på utflykt.”

Det är ofta för få vuxna med barnen
Min man trodde mig knappt, men där har han i alla fall läst statistik. De flesta barngrupper har runt 22 barn med 3 personal. Även det är sanning med modifikation. Ofta arbetar inte alla 3 heltid och dessutom är en förskola öppen i snitt 12 timmar/dag så personalen går omlott. Därtill har de möten, fortbildning, planering och sin lagstadgade 30 minuters rast (som de flesta visserligen kortar ner eftersom det är svårt att dricka kaffe när man vet att en kollega är ensam med alla barn). Större delen av dagen är de 2 personal på omkring 20 barn.

Ärligt talat har jag aldrig sett min man så omskakad som efter de 15 minuterna i lekrummet.

”Är det så här?”, frågade han flera gånger efter. ”Är det så här på de flesta ställen? Jag har ju hört vad du har sagt och jag har sett hur trött du var ibland när du jobbade, men jag fattade aldrig. Hur orkar man som barn vara i en sådan miljö hela dagarna? Hur orkar man som vuxen? Det ringer i mina öron nu, så högljutt som det var. Nu fattar jag vad du menar. ALDRIG dagis!”

På förskolan är det inte lika kaotiskt
Jag kanske får tillägga att det kanske inte är riktigt lika kaotiskt på en förskola som det är i ett lekrum på ett museum, eftersom barnen är vana vid miljön på förskolan, de vet hur det går till och de har regler som finns till för att skapa lugn, men grundproblemet är det samma: man får inte fler armar att byta blöjor med, inte större famnar att trösta barn i, inte fler öron att lyssna till barns tankar och berättelser, bara för att man är i en mer hemtam miljö. Det blir bara mer konkret när man ser kaoset i ett lekrum, för samma kaos uppstår faktiskt även inne på en förskola, och ljudnivån är hög hur mycket lugn man än försöker få bland barnen, för barn måste ju faktiskt få leka, prata, sjunga och skratta och hur man än vrider och vänder på det så är förskolelokaler alltid för små för så stora barngrupper.

Men som sagt, ta med skeptiska partners till ställen dit förskolebarn åker på utflykt. Bättre verklighetsperspektiv kan man knappast få.

Hemmamamma, som arbetat i förskolan

Läs också:

Stanna hemma eller välja förskola

Nej barn MÅSTE inte gå i förskola för att utvecklas optimalt

Hemmaföräldern

Mamma till tre barn som arbetat för valfrihet i över 20 år och som aktivt arbetat för att stötta, inspirera och ge föräldrar modet att våga följa sin magkänsla och välja tid för barn och balans mellan familj och arbete.