“Vi vet att de barn som inte går i förskola är de som behöver det mest”, säger regeringen och hävdar att det framförallt är barn till nyanlända som inte går i förskola idag. Jag som driver Hemmaföräldrars nätverk (originalet) – Sveriges ledande hemmaförälderorganisation och har ett nätverk med över 4 000 föräldrar vet naturligtvis att det inte stämmer. Men en lögn blir lätt en sanning när samma budskap hela tiden ogranskat matas ut.
Kommunal larmar om för stora barngrupper och för lite bemanning i förskolan, vilket enligt en ny undersökning tillhör vardagen för över hälften av de fackanslutna barnskötarna. Tyvärr är problemen gammal skåpmat som många parter larmat om i åratal – utan framgång.
När media rapporterar om förskolebarn som kommer hem med bitmärken över hela ryggen, utsätts för sexuella övergrepp eller tappas bort, reagerar föräldrar starkt och samstämmigt om att sådant inte får ske. Men när en förskollärare avslöjar att barn rent generellt inte heller har det så bra i förskolan, då vänder sig många föräldrar emot den som säger det. Alltför få verkar villiga att agera själva för att deras barn ska få en bättre barnomsorg.
I förskolornas dokumentationer framstår barnomsorgen som den bästa platsen för våra barn. Men att vara hemma med föräldrarna är nästan alltid bättre – särskilt i en tid när barngrupperna blir allt större, skriver förskolläraren och föräldern Marie Rydell.
Efter valet 2014 började de rödgröna politikerna i kommunerna att sänka ersättningen till familjedaghemmen för att svälta ut dem. Men varför är alliansen så tyst, frågar Madeleine Lidman.