Familjepolitik

Läsarmejl angående debattartikeln: Sluta lämna era ettåringar – det är barnarbete

En viktig bit efter en debattartikel är att försöka svara på alla kommentarer. Med kommentarerna så kommer också nyanserna i en fråga fram. Och det har varit en het debatt kring Hemmaföräldrars nätverks senaste inlägg om att små ettåringar idag lever under arbetsliknande förhållanden när de tillbringar 10-12 timmar om dagen i förskolan. Debattartikeln i GöteborgsPosten har haft väldigt många läsare och aktiviteten har varit stor även på GPs Facebook-sida, plus Instagram och Hemmaföräldrars sida.

Idag fick jag också ett mejl som jag blev väldigt glad för, även om det inte var odelat positivt.

Jag delar mejlet och mitt svar här:

”Första gången i mitt liv. Att jag skriver på en kommentar. Kan man verkligen sitta och skriva hur saker och ting sa se ut utan att ankra det i verkligheten?

Vad tusan. Det är inte själva budskapet jag stör mig på, utan en text som helt saknar innebörd och rent ut sagt anser att föräldrar som lämnar barn på skolan lång tid är sämre än andra.

Tycker jag ni ska komma med en lösning med er utopi? Det tycker jag. Men den lösning ni gav var att eventuellt det ska finnas en förskola med hög kvalite för de äldre barnen. En lösning på hela problemet. Och dessutom även där, ett märkligt sätt att lägga upp det på. Jag tror nog de flesta förskolor strävar efter att vara så bra som möjligt.

Vad tusan. Det är inte själva budskapet jag stör mig på, utan en text som helt saknar innebörd och rent ut sagt anser att föräldrar som lämnar barn på skolan lång tid är sämre än andra.

Om ni ska göra något, tryck på att förbättra arbetsförhållanden på förskolorna istället. Anknytning gör man även med pedagoger.

Föräldrar som inte har råd att ha dem hemma, vad anser ni man ska göra? Något de kan börja med imorgon, inte ett påhittat svar.

Såklart man gör det med sina föräldrar i första hand. Men kan ni på allvar skriva vad ni tycker utan att ha en konkret lösning på ett problem?

Hej från mig.”

Mitt svar:

”Hej Thomas,

Tack, vad glad jag blir att du skriver. Några saker. Jag har inte satt rubriken, det gör tidningen.

Min tanke var mer att dela vad jag ser, just det här att barndomen blivit så styrd. Små barn som måste vara borta redan från ett års ålder, långa dagar, i stora barngrupper, med få personal – i en verksamhet som inte är anpassad efter deras behov. Sedan är det ju så att för att nyansera och utveckla debatten i den här frågan så behövs kommentarer från läsarna.

Det är inte en naturlag att den som är hemma längre med barnen ska hamna i ekonomisk utsatthet – det är så systemet är utformat. Den som väljer ”rätt” får ett pengaregn av subventioner över sig och den som väljer ”fel”, får skylla sig själv och får noll kronor. Men det går att ändra i de familjepolitiska ramarna.

Övriga länder i Norden jämnar ut effekterna av höga skatter med att subventionera hemmaomsorg. Sverige gör det inte sedan 2014. Vi kan antingen sänka skatterna och till exempel införa sambeskattning, eller så subventionerar vi hemmaomsorg.

Nej, föräldrar som lämnar barnen i förskolan är inte sämre än andra. Jag ser två problem. Många gånger har de inte fått korrekt information om vad små barn behöver och många gånger så följer de normen, eftersom de inte känner till att det går att göra på ett annat sätt. Det är därför det är så viktigt att informera om att barn är olika plus att föräldrar ska få information om hur man kan välja en bra balans mellan familjeliv och arbete.

Personalen i förskolorna arbetar hårt för att erbjuda en bra verksamhet, men redan år 2000 larmade dåvarande Barnombudsmannen, BO om att många förskolor saknade rätt förutsättningar för att ge barnen det de behöver. Jag skrev också redan för 20 år sedan om att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag: https://www.svd.se/a/3c6432d9-65ec-3505-8e68-64ad6f06017f/forskolebarn-saknar-skydd

Idag är det kris i många kommuner då det föds allt färre barn och därför väljer många politiker att slå igen små förskolor och flytta barnen till megaförskolor (storförskolor). Det problemet har jag också lyft tidigare: https://www.svd.se/a/f4e5a55c-5e11-4ef0-861d-7c97d535de48/storforskolor-ett-hot-mot-de-minsta-barnen

Nu har jag arbetat med de här frågorna i 25 års tid och jag har inte en färdig lösning, men jag har förslag som jag gärna vidareutvecklar tillsammans med andra föräldrar. Själva grunden anser jag är att rädda kvar valfriheten i familjepolitiken, men också att göra den mer flexibel. Jag har tidigare skrivit om detta i DN:

https://www.hemmaforaldrar.se/2023/01/05/hemmaforaldrars-natverks-debatt-med-annika-strandhall-s-kvinnornas-ordforande/

Mvh
Madeleine Lidman”

Hemmaföräldern

Mamma till tre barn som arbetat för valfrihet i över 20 år och som aktivt arbetat för att stötta, inspirera och ge föräldrar modet att våga följa sin magkänsla och välja tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *