Forskning saknas om förskolans inskolningsmetoder  

Trots att en majoritet av alla små barn i Sverige skolas in när de är runt ett år, så saknas det forskning om hur inskolningen ska ske på bästa sätt. Det är anmärkningsvärt med tanke på att just ett år är en väldigt utvecklingskänslig period för barnet. Görs det inte på rätt sätt så kan notan komma senare i form av psykisk ohälsa.

Det är mellan ett till tre års ålder som hjärnan utvecklas som mest. Felaktiga inskolningsmetoder där barnet inte lämnas på rätt sätt, genererar höga nivåer av kortisol (stresshormoner) som varar under hela dagen. Forskning visar också att ihållande höga nivåer av kortisol deformerar hjärnans uppbyggnad, något Hemmaföräldrars nätverk lyft tidigare. (Se länk).

Vi har också kritiserat metoden tredagarsinskolning som är en icke forskningsbaserad metod som hittats på av en förskollärare i Stockholm och som fått stor spridning. (Se länk).

Men nu verkar det som att bristen på forskning kring inskolningsmetoder har gjort att det startats ett projekt som är pågående där hittills 700 förskollärare i olika förskolor intervjuats.

I forskningsprojektetet: ”Anknytningstrygghet och känslomässig anpassning vid inskolning i förskolan”, så tittar man nu på vilka inskolningsmetoder förskolorna använder för att utvärdera om metoderna är anpassade efter det lilla barnets behov. Att bli separerad från den primära vårdnadsgivaren är något av det mest traumatiserande ett litet barn kan vara med om – och innan tre års ålder är barnet egentligen inte redo för en separation. (Se länk)

Forskarna skriver om projektet:

”Relationens kvalitet mellan vårdnadshavare och det lilla barnet är av stor betydelse för barnets utveckling. När barnet börjar i förskolan knyts familjens och förskolans sammanhang för första gången. Eftersom förskolans personal kan bli en viktig omsorgsperson för barnet är det avgörande att bygga en nära relation med barnet. De första veckorna av övergången till förskolan – inskolningsdagarna – ger en möjlighet att lägga grunden för denna viktiga relation. Det saknas dock forskning som kan ge förskolor kunskap om hur inskolningen kan organiseras för att underlätta relationsskapande. Detta projekt bidrar med sådan kunskap.”

Detta tittar de på:
• Vi kartlägger inskolningsrutiner och lyfter fram förskolepersonalens perspektiv
• VI identifierar faktorer av potentiell betydelse: både relaterade till barnet och dess föräldrar samt till förskolan
• Vi undersöker hur olika egenskaper i inskolningsprocessen kan bidra till relationen mellan barn, förskolepersonal och föräldrar.

Decennier av inskolningsmetoder som inte är forskningsbaserade

Det är ändå märkligt att vi haft decennier med en uppsjö av olika inskolningsmetoder som inte utgått från det lilla barnets behov, utan vad som är enklast för personal och föräldrar. Helt fel fokus, vilket kan vara en pusselbit till att förklara den ständigt ökande psykiska ohälsan vi ser hos barn och ungdomar i Sverige. Metoderna har dessutom ofta försvarats hårt från personalen i förskolan, trots att de saknar kunskap om den forskning som borde ligga till grund för inskolningar.

Även om det är bra att de ser över vilka inskolningsmetoder som används så saknar jag ändå den viktiga forskning som borde ligga till grund för det här inskolningsprojektet: Forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi.

Kanske börjar vi nu se en liten förändring och det är en förändring där vi i Hemmaföräldrars nätverk (trots hårt motstånd) varit pådrivande. Våra artiklar i ämnet har haft över 100 000 läsare och fått stor spridning.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Länk till forskningsprojekt om inskolning
Röriga förskolor kan bidra till fler ADHD-diagnoser
Det viktigaste måste barnens stressnivåer – inte föräldrars skuldkänslor
Sluta lura i föräldrar att snabba inskolningar är bra
Tredagarsinskolningen är inte forskningsbaserad