Ekorrhjulet kostar pengar. Förskola är inte gratis
Det slog mig hur mycket vi i dagens samhälle på ett kostnadseffektivt sätt försöker pressa in barnen i våra liv. Det är som att vi ska fortsätta leva som vanligt när vi får barn och sedan mitt i allt det ska dessa små pressas in, utan att de stör våra vardagsliv med arbete, fester, resor och vänner. Fast jag tänker som så att barn måste betyda en förändring. Livet blir annorlunda och de har behov som måste tillgodoses och de som klarar av det bäst är föräldrarna själva.
Ekorrhjulet kostar pengar. Det kan se ut som att förskola är i princip gratis, men sanningen är att utgiftskontot ligger på närmare 100 miljarder om året av våra skattepengar. Föräldrar måste arbeta heltid för att ha råd att betala extremt höga skatter som ska gå till kostnaderna för förskolan. Sedan skryter politikerna om att vi har det så bra i Sverige med i princip gratis förskola. Föräldrar arbetar alltså livet ur sig för att betala för att barnen ska få växa upp på institution, samtidigt som föräldrarna tror att de får en gratis förmån.
Ständiga kostnadseffektiviseringar i förskolan
Trots att förskolan kostar så enormt mycket pengar, så behöver den ständigt kostnadseffektiviseras för att det ska gå runt. Jag tror att det här med att börja se det som en skola, istället för barnomsorg för att stärka personalens känsla av betydelsefullhet är en pusselbit – men jag tror också att det handlar om att kostnadseffektivisera verksamheten. Skola kostar mindre än barnOMSORG. Stuvar man undan fakta om vad små barn behöver, så är det lättare att hävda att de behöver undervisning av utbildade lärare och gå i (för)skola. Sanningen är dock att det inte går att sortera bort fakta om små barns behov utan att det får konsekvenser för barnens psykiska och fysiska hälsa.
Barnomsorg har blivit något fult
Vi vet vad små barn behöver utifrån forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. Ska små barn placeras på institution och tas om hand av andra än de primära vårdgivarna och anknytningspersonerna måste en massa saker finnas på plats för att inte barnen ska skadas i sin utveckling. Det är dyrt och krävande och därför har omsorg blivit något fult. ”Vi är faktiskt lärare”, säger viss personal i förskolan som inte alls har kunskap om små barns behov, eller som förstår hur otroligt viktigt omsorgsbehovet är hos små barn.
Små barn klarar inte separationer i tidig ålder
En liten ettåring är inte en elev som ska börja skolan och som är redo att ge sig ut på egen hand i livet. En liten ettåring behöver en trygg anknytningsperson som sin trygga bas från vilken barnet upptäcker världen under vägledning av och i socialt samspel med sin trygga anknytningsperson. Små barn har inte den motståndskraft (resiliens) som krävs för att klara av livets utmaningar på egen hand. Ändå är det så vi låter en majoritet av alla små barn växa upp, på institution 50–60 timmar i veckan med främlingar. Det är något sorgligt över alltihopa.
Vi har helt missat vad små barn behöver egentligen
Såg i tidningen Förskolan hur de skriver om hur man pedagogiskt bygger upp intressanta projekt för små barn. Det ser jättefint ut, men det är inte vad små barn behöver. De behöver förstå världen först innan de börjar med projekt. Det är som att göra projekt med fyra veckors bebisar om hur man kan uppskatta att gå i skogen, när de inte ens har någon styrsel på kroppen knappt. Var sak har sin tid och det går inte att hoppa över vissa viktiga steg.
Små barn behöver få springa i vattenpölar, gegga med händerna i leran. Ramla och bli tröstade, klättra, upptäcka, ge sig iväg en stund och komma tillbaka och tanka trygghet. De behöver någon som lär dem språk i socialt samspel, som pratar med dem, sjunger, dansar, kramar dem och läser sagor. De behöver få vara med i vardagssysslorna för de ser det som en lek och genom den leken lär sig de sig massor av saker som är grunden för deras framtida utveckling.
Dagens system kväver livslusten hos människor
Vi har skapat ett system och ett samhälle som vingklipper många barn och skadar dem i deras utveckling. Vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa och kanske har många vuxna också tappat lite av sin livslust. De flesta försöker bara överleva vardagen. De är så uttröttade att många inte ens tycker att det är trevligt med sommarlov. Det blir för dem bara en massa oändliga måsten. Snacka om att ha tagit död på det absolut viktigtaste för oss människor: tid med familjen.
Vi måste göra om och göra rätt. Nu sjunker barnafödandet drastiskt, inte bara i Sverige utan i alla Europeiska länder med samma system. Vi lever bara en gång och livet går inte i repris, låt föräldrar hitta sin egen balans under de första viktiga åren, så här kan vi inte fortsätta!
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Kvinnor står för 4 av 5 pågående fall av psykisk ohälsa
Andelen barn och unga som vårdas för psykisk ohälsa fortsätter att öka
Sämre psykisk hälsa bland unga i Sverige än i övriga Norden
Den psykiska ohälsan har ökat sedan 80-talet
Tidningen Förskolan: ”Deras uppdragsbrev gör svåra ämnen mer konkreta”
Så bra beskrivet. Varför ska barnen fråntas sin barndom och möjligheten att få utvecklas genom lek.
Regeringen undrar varför barnafödandet går ner. Ett av svaren kan vara att vi bygger en samhällsstruktur där föräldern tas i från sitt mandat som förälder.
Hoppas hemmaföräldrar får vara delaktig i utredningen.
Kör hårt!