4 juni 2007
Vårdnadsbidrag ger föräldrar chansen att knyta an
I
Dagens Nyheter kan man på Insidan följa olika reportage om ungdomar som
lider av psykisk ohälsa. Den 2 juni 2007 berättar en mamma om hur
dottern Emelie efter pojkvännens brytning började skära sig;
”Det
var som om Emelies sjukdom sög upp allt syre i familjen. Agnetha kände
mer och mer hur hon försummade allt annat, inklusive sig själv, för att
hålla dottern vid liv. Efter en kaotisk höst och vinter med rymningar
och bråk, krissamtal på skolan, vädjan om hjälp hos socialen och BUP
och slutligen inläggning på barnpsyk, utan att något hjälpte, sade
Agnetha till sist nej.
Det var nog det svåraste jag gjort i mitt liv. Jag sa:
- Ska du skära dig får du göra det någon annanstans för här hemma måste vi ha en frizon. Om du tänker ta bort dig är det ditt eget val. Jag orkar inte längre vara den som ser till att du är kvar i livet.”
Få artiklar - och jag tror faktiskt inte att jag har sett någon - belyser hur de barn som lider av psykisk ohälsa (utan att ha mer uppenbara skäl som traumatiska händelser bakom sig) framlevde sina första år här i livet. Relevanta frågor som jag skulle vilja se i de olika artiklarna är;
Har
de gått i förskola?
När
började de?
Var
det några problem vid inskolningen eller senare vi lämning?
Hur
långa dagar gick de?
Upptäckte
förskolepersonalen några problem med psykisk ohälsa eller kom det
senare i tonåren?
Det
är viktiga frågor eftersom vi vet hur viktig anknytningen är mellan föräldrar
och barn. Anknytningen är helt grundläggande för den psykiska hälsan.
Den
brittiska psykoterapeuten Sue Gerhardt skriver i sin bok - Why Love
Matters – how affection shapes a baby’s brain - om små barns behov,
0-3 år. Där hon förutom psykologi och psykoanalys också tar upp
neurobiologi och biokemi. Väsentliga funktioner i hjärnan – just de
delar som gör oss mänskliga – bildas efter födseln under våra 2–3
första år i livet.
En
bristande omvårdnad under barnets 2-3 första år
kan resultera i vad psykologerna kallar en otrygg anknytning och vad
biologerna kallar en störd cortisolreglering. Detta medför att barnet
som vuxen löper större risk för ångest, oro, depression,
psykosomatiska sjukdomar, inlärningssvårigheter, substansberoenden,
asocialt beteende, anorexi, personlighetsstörningar och i svåra fall våld
och kriminalitet.
Den
psykiska ohälsan hos dagens ungdomar är ett reellt problem. Men i dag
handlar debatten inte om hur vi ska förebygga psykisk ohälsa – utan
vad vi gör när skadan redan uppstått. När nu Mona Sahlin går ut och
återigen framför socialdemokraternas syn på familjepolitiken där man säger
NEJ till alla barnomsorgsalternativ förutom förskolan, så är det
viktigt att tänka på att det är små barn vi talar om. Barn som är
olika, varför det finns all anledning att fundera över om vi har råd
att säga nej till valfrihet och införandet av fler barnomsorgsalternativ
i form av ett vårdnadsbidrag. Psykisk ohälsa kostar både i lidande och
pengar.
Enligt
psykoterapeuten Sue Gerhardt så kan det lilla barnets outvecklade hjärna
inte handskas med starka känslor och stress. Barnet behöver en närvarande
vårdare som med lyhördhet, tröst, kärlek och glädje varsamt hjälper
barnets omogna hjärna att hantera detta. I frågan
om hemmaförälder eller dagis för de
minsta barnen, så är hennes slutsats att för 0-3 åringen är en
engagerad mamma eller pappa, som
finner glädje i den dagliga relationen
med sitt barn, en klart bättre vårdare jämfört med dagens
svenska dagis med dess stora barngrupper.
Madeleine
Lidman
Läs också: Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka
Elise Claeson - ingen vill veta sanningen