Saxat ur Sörmlandsbygden

den 23/11-07

Var är föräldrarna och kontrollen

Ledare & Debatt

I månaden som gick har vi ännu en gång blivit omskakade av våldets fula tryne. I det ena fallet är det en ung pojke som får sätta livet till i Stockholm efter en misshandel där sparkar och slag tar hans liv. Ett ungt livs släcks på öppen gata i Stockholm.

I lilla Rödeby utanför Karlskrona slår det slint för en 50-årig man som skjuter ner två tonårspojkar som trakasserat familjen under en längre tid. En av pojkarna dör och den andre skadas svårt. Ett ungt liv släcks i en idyll i Blekinge.

I det första fallet är det ett ungdomsbråk som urartar efter en fest där det tycks vara ett bråk om en tjej som leder till att en tonåring dör och två stycken är häktade och misstänkta för bland annat vållande till annans död.

I det andra fallet är det ett långvarigt trakasseri och mobbing som leder till att en familjefar går över gränsen och skjuter två av sonens påstådda plågoandar.

I bägge fallen kan man ändå undra en sak: var är föräldrarna till de unga inblandade. Var är föräldrarna till pojkarna i stockholmsfallet eller var är de ansvariga vuxna som har lånat ut lokalen till festen som spårar ur? Vad gör föräldrarna till ett gäng mopedligister som tycks ha fått terrorisera en bygd under två års tid. Vilket ansvar har dessa ungdomars föräldrar?

Nyligen visade en undersökning, som Barnombudsmannen gjort, att våld och brott är en vanlig del av ungdomars vardag och att 30 procent av de tillfrågade killarna i gymnasiets årskurs tre, uppger att de blivit sparkade eller slagna. 30 procent är en skrämmande stor siffra och fullständiga oacceptabelt när man tänker på att det får hända i skolan. Ett ställe där vuxnas regler borde gälla och som borde vara en trygg plats för alla som vistas där.

I Sveriges Radio Sörmland berättade Tobias Hellberg, som jobbar som psykolog på barnmottagningen i Eskilstuna, att han inte anser att våld på TV och våldsamma TV- och dataspel är den primära orsaken till att det förekommer våld bland unga. Han tror istället att det är ett större problem att ungdomar i gäng triggar varandra att begå våldshandlingar som de annars inte hade gjort.

Detta kan vara väl så riktigt och styrks också bland annat av den nyligen genomförda, stökiga rättegången vid Eskilstuna Tingsrätt där tre unga killar stod åtalade för att ha rånat och svårt misshandlat två jämnåriga grabbar. Ett bråk som började i en gymnasieskola och tilläts fortsätta på en annan skola.

Hur kan detta få hända? I den efterföljande debatten skriks det, som alltid i sådana här lägen, på hårda straff, sluta dalta och så vidare. Men mitt i all påföljdscirkus måste man ändå backa och ställa sig frågan: Var har föräldrakontrollen tagit vägen? Varför vet inte människor idag vad deras barn gör eller inte gör på fritiden eller i skolan?

Är vi för upptagna av våra arbeten, fritidsintressen, självförverkliganden och statusjakt att vi glömmer bort att ställa de enkla frågorna till våra barn: Hur gick det i skolan idag? Var ska du ta vägen nu? Vem ska du vara med i helgen?

Till synes enkla frågor men som helt uppenbart inte ställs tillräckligt ofta och från tillräckligt många föräldrar för att barnen ska känna att någon bryr sig. Det är lätt att skylla på andra omständigheter när det går fel, till exempel datorer, TV-spel och våldsfilmer. Men i grunden är det ändå ett föräldraansvar att också se hur mycket film som barnen tittar på eller hur många timmar de sitter framför datorn eller TV-spelet?

Inför en TV- och datorfri kväll nästa vecka och prata med ditt barn eller tonåring. Ta tillbaka kontrollen över barnen så får vi alla ett tryggare Sörmland.

Läs också:

Blind feminism har skadat våra barn

Han är fyra år och deprimerad

Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka

Mona Sahlin på krigsstigen mot vårdnadsbidraget

Första sidan