Det går inte att leva som förut när barn kommit med i bilden. Och varför ska just det vara den ultimata lyckan? Ett litet liv har kommit till familjen, en liten person som kommer att kräva mycket kärlek och uppmärksamhet - inte bara i ett års tid - utan hela sitt liv. Som förälder är du universums mittpunkt för ditt barn. Med dig som trygg bas utforskar barnet världen. Barnet ser som liten världen genom dig, sedan kommer lekis och skola in och i tonåren gör barnet upp med den världsbild som familjen levererat. En helt naturlig och sund fas.

Barn känner av tiden, de blir tidigt medvetna om att saker förändras. I samma stund de börjar samtala, vill de veta hur du som förälder hade det som barn. "Mamma, berätta något när du var liten." "Pappa, hur var det när du gick i skolan." Det här samtalet är så otroligt viktigt. I den kommunikationen växer små pusselbitar i barnets värld, till en mer sammansatt bild av vad livet är. Barnet är inte heller ensamt med sina känslor. "Jaha, mamma, var du inte heller något vidare på brännboll." (Då kan det ju inte vara någon större katastrof om jag inte heller är det). Föräldrar idag hinner inte prata med sina barn. De pratar till dem.

Att köpa prylar till sitt barn är väl kul. Och att få tips och råd om olika prylar. Men det är knappast det som föräldrarollen handlar om. Lika viktigt är det att hitta en balans mellan arbete och familj.

Barn vill inte ha en ständig ström av nya prylar, aktiviteter, resor om priset är att växa upp utan nära kontakt med föräldrarna. Barn vill enligt alla undersökningar ha tid med sina föräldrar. Barn är kloka små varelser - men vem lyssnar på dem i vårt konsumtionssamhälle? Barn inte bara vill ha tid med sina föräldrar - barn behöver tid med sina föräldrar, annars blir de rotlösa och olyckliga. I Sverige tror politikerna att barn "vill leka och ha kul i grupp med kompisar 10-11 timmar per dag." Kul med kompisar behöver barn också, men inte bara. Barn behöver precis som vi vuxna BALANS - balans mellan kompislek och familjetid.

I Sverige förutsätts vi kunna arbeta som förut, även när barnen kommit. I vissa reportage tycks de kvinnor som lämnar bort sitt barn redan efter några dagar till en barnflicka, för att fortsätta sin karriär eller tillträda någon ny chefspost, vara högst rankade. "Titta, en dag efter förlossningen sitter hon smal och fin på sammanträde igen. Wow, vilken kvinna. DET är fina takter det!" Det må väl vara hänt att det finns människor som gör ett sådant val, men särskilt imponerad är jag inte. Och något att eftersträva för gemene man tycker jag inte att det är.

Sedan förstår jag inte varför det ena ska utesluta det andra? Ska det inte gå att göra karriär OCH ta hand om sina egna barn under småbarnsåren? Varför ska det vara en sådan katastrof att ägna sig åt sina barn under några år, för att sedan komma tillbaka till arbetslivet igen? Här i Sverige är vi så fastlåsta vid att inget får förändras när barnen kommer. Då kan vi bli ojämlika. Ja, visst kan vi bli ojämlika om vi har ett samhälle som "straffar" den som stannar hemma längre.

Men om vi får ett samhälle som accepterar att människor är olika, att barn är olika och att vi värderar olika saker olika högt här i livet, så blir det inte lika dramatiskt. Och ärligt, hur strålande insatser gör egentligen småbarnsföräldrar på arbetsplatserna om vi ser till antalet vabb dagar och sjukdagar under småbarnsåren? Vad kostar inte alla dessa sjukdagar företagen i pengar och barnen i lidande?

Får vi dessutom ett samhälle där inte skattetrycket gör det omöjligt att försörja en familj på en lön, så ökar barnfamiljernas valfrihet. Snart är det valår - det är då du som förälder bestämmer vilket familjepolitik vi ska ha i det här landet framöver. En konsumtionspolitik där barn ses som en belastning, som ska lämnas bort så tidigt som möjligt för att växa upp på institution enligt "löpande band" principen. Eller en politik där vi respekterar att människor är olika och där familjer får ekonomiska möjligheter att själva hitta en balans mellan arbete och familj. Ett samhälle där vi vågar erkänna att föräldrar är viktiga för sina barn och där vi skapar en livsstil utifrån det.

Madeleine Lidman
Redaktör

Läs också: Så blir du en riktig mama

Ny internationell trend -allt fler kvinnor i västvärlden tar timeout från karriären för att vara hemma längre med barnen.