2006

Föräldraskap - att välja livsstil

Föräldraskapet innebär många gånger att man är tvungen att välja bort. Vill du ha ett vackert hem och semesterresor måste du arbeta och tjäna pengar till det, vill du ha mycket tid med barnen måste du välja bort en del av sakerna du varit van vid eller tror dig behöva.

Att ha pengar och kunna köpa allt man vill skulle kännas skönt men någonstans under det här året då jag haft hur mycket tid som helst att fundera och reflektera fick jag bekräftat att det jag trott i många år var rätt. Något går förlorat om man bara jobbar, och tjänar pengar så att man kan köpa. Visst, att åka på utlandsresa vore ljuvligt men jag är övertygad om att vår tid kommer en dag, då barnen är stora nog att uppskatta det.    

Från början tyckte snåla jag att man inte skulle handla allt för att det var så fruktansvärt dyrt men sedan har jag förstått att barnen inte blir lyckligare för att de får allt. Barn som får köpa allt vill bara ha mer – och förlorar förmågan att glädjas över de små enkla tingen.

Barnen inte behöver alla Xbox, Xbox platina, Xbox guld, Playstation 1 och 2, gamecube eller Nintendo för att bli lyckliga. Jag blir bedrövad när jag inser att många har allt detta och sitter och spelar en stor del av dagarna. Dels behöver barnen tystnad när de kommer hem från en stojig dag i skolan och dels försvinner de bara in i en annan värld. Barn behöver också prata väldigt mycket och få bearbeta dagen som gått.

När min elvaåring kommer hem och säger att ”den och den har det och det och han är inne på sin tredje sån…” brukar jag fråga om han tror de är lyckligare för det. Efter en liten stunds funderande bakom de bruna ögonen säger han alltid ”nej”.  Det har varit svårt för oss också att säga nej till vissa saker men det har ofta gått över. Domen lär man väl få när de är större…

 Jag insåg också att jag genom mina handlingar måste visa vägen för mina barn, jag måste visa att människor och relationer är viktigare än saker. Det finns en annan väg att gå. Det går att klara sig på mindre pengar och ge barnen gemenskap i stället. Jag tror att ju mer tid man lägger ner på att lära dem följa regler och rutiner som ska få familjen att fungera desto större chans att man lägger till grund en bra relation i tonåren, när de ska göra sig fria men ändå vill att vi föräldrar ska finnas där i bakgrunden. 

Att jag säger nej till allt vad ”alla andra har” hoppas jag gör dem starka, att de lär sig att de kan gå sin egen väg, inte samma väg som alla andra går. Det som är bra för Sverige, att vi handlar och får fart på tillväxten är inte alltid bra för barnen. Det visar bara att det är viktigare att shoppa och ha saker än att umgås.

Istället försöker vi prata mycket, läsa, gosa och göra saker ihop hela familjen. Badhuset, bowling, åka skridskor, grilla korv, spela spel. Jag och min elvaåring har ibland åkt till stan och handlat kläder och gått på restaurang, vilken höjdare! De blir glada över att få gå på bio och då blir jag också glad som förälder. Att hjälpas åt med läxor är också en samvaro man kan göra mysig med att göra te eller oboy och sitta ner vid köksbordet en stund.

Under friåret har jag insett att det är oss vuxna barnen vill ha. De vill göra saker med familjen eller vara hemma och slappa ibland. Ibland kan jag tycka att de jämt är borta och leker och inte vill vara hemma med mig men frigörelseprocessen pågår hela tiden och de vet att jag finns där när de kommer hem.

Hur ska det gå att börja jobba och inte få se dem så ofta? Jag förbereder mig mentalt… och inser att kvantiteten av samvaro absolut inte gjort mig mätt, utan ökat på lusten att ha dem omkring mig…

Mia Alfredsson

Mia Alfredssson

Foto: Nyboda Reklam