27 mars 2006
Förälder - du är vägvisaren
Preliminär statistik från BRÅ från 2005:
”1.100 anmälda misshandelsbrott mot barn i åldern 0-6 år och drygt 7.150 misshandelsbrott mot barn 7-14 år.
Den polisanmälda misshandeln mot barn har ökat kraftigt de sista 10 åren. Studier som Brå genomfört visar att ökningen främst beror på en ökad benägenhet att anmäla, samtidigt som mörkertalet sannolikt är stort.
När det gäller misshandel mot barn i åldern 0-6 år står en person som är bekant till barnet för misshandeln i närmare 90 procent av fallen. Av de misstänkta är andelen kvinnor relativt hög jämfört med andra brott, en knapp tredjedel av de misstänkta är kvinnor. Det är ofta en förälder eller styvförälder som anmälts som misstänkt. När det gäller misstänkta för misshandel mot barn 7 – 14 är 40 procent personer mellan 15-20 år. Många är endast 15 år.
Läs, begrunda och begråt. Två uppmärksammade aktuella fall, tioårige Bobby och den treårige adopterade Freddy som dött av blodförgiftning och lunginflammation till följd av försummelse fick mig att gå in på Brås hemsida där jag hittade ovan nämnda rader. I sina hem, där de borde vara trygga med sina föräldrar har dessa barn förlorat sina liv. Vad har de varit med om på vägen fram till sin död? Vad har deras ögon sett?
Det förflutna går inte att ändra, vi kan inte backa tiden. Det enda vi kan påverka och förändra är framtiden och det ska vi vara tacksamma för.
Du kan inte kränka någon utan att ta skada själv. Eller annorlunda uttryckt, du är sargad om du kränker andra, verbalt eller fysiskt. Det finns människor som inte orkar gå tillbaka till sina jobb efter åratals skymfningar, barn minns resten av sitt liv händelser (vem gör inte det?) där alla skrattat åt dem. Vuxna människor mobbar varandra, barn mobbar varandra, alldeles för få ser och hör. Ingen orkar. Det är 2006, katastroferna lurar bakom hörnet och larmrapporter slår ner som hagelskurar nästan varje dag. Barnfetma, mobbing, våld, självmord.
Det dina barn blir vittne till att du gör anser de legalt. Barn gör inte bara som du säger, de gör som du gör. Kränker du någon verbalt kommer de också att göra det för det är ju okey. De kommer att förolämpa sina kompisar, sin fröken eller någon annan äldre eller yngre. Slår du upprepas i många fall beteendet, om ingen annan tar tag i dem tidigt, ger dem av sin kärlek och hjälper dem. Alla cirklar ska inte slutas. Hur ska barn kunna bry sig om sina kompisar och känna empati om ingen brytt sig om dem?
Att leva i en demokrati ger oss inte bara rättigheter, skyldigheter medföljer också. Och ett ansvar. Ett ansvar att ta hand om våra barn på bästa sätt. Vårt åtagande som förälder är att visa barnen den rätta vägen så att vi kan få ett humanare samhälle, där det finns plats för människor med olika åsikter och där alla är välkomna. En människas uppfattning och världsbild är inte alltid den rätta. Vi måste alla öppna alla våra sinnen och ta till oss allas åsikter och lära av det. Vara förebilder för våra barn så de blir goda kamrater mot sina medmänniskor. Vi behöver människor med mer kärlek, förnuft och godhet än smarthet i den här världen. Vi måste alla vara förebilder, politiker som företagsledare som vanligt folk. Man kan inte säga si och göra så.
Argumentet att ”jag är ju aldrig hemma, jag jobbar så mycket så det där har inte jag ställt till med, det har någon annan lärt dem” håller inte heller. Det är du som ansvaret att uppfostra dina barn och ta bort oönskade beteenden innan det är för sent.
Vi måste alla börja med att leda barnen rätt, inte bara ge utan att kräva något tillbaka. Det verkar som om barn aldrig får ta konsekvenserna av sina handlingar idag, utan de kan fortsätta bära sig illa åt, inte bry sig om tillsägelser och ändå få McDonald’s besök, bio, spel. Detta medför att man naturligtvis inte visar andra vuxna någon respekt heller. Många gapar rätt ut i skolan, struntar i att räcka upp handen eller vara tyst när någon annan pratar. Alldeles för få visar hänsyn till sina klasskamrater. Besök skolan och era barns klasser och se om ni skulle vilja vistas i den miljön 5-6 timmar om dagen. Det är inte tufft att svära och kalla kompisarna saker. Låt dem aldrig kalla någon fula ord utan att tillrättavisa dem. Mobbing är det vidrigaste som finns, nolltolerans!
Tro inte på allt de säger, barn spelar på föräldrarnas känslor. Ifrågasätt dem! Det finns alltid två sidor av en konflikt. Det är hälsosamt att se att ens egna barn också gör dumheter. Det farligaste man kan göra är att alltid hålla dem om ryggen och inte se att de kan också. Då vet de att de alltid blir trodda och kan göra vad som helst, säga vad som helst och mamma och pappa försvarar till varje pris.
Vi måste börja nerifrån. Hjälp till vända trenden med det fula språket, svordomarna och respektlösheten i skolan, hjälp till att vända världen på rätt köl igen. Då finns det bara vinnare.
Allt börjar hemma hos dig. Du visar vägen.
Mia
Alfredsson
Läs också: BRIS - vuxengaranti, barns rätt till vuxna i sin närhet (pdf dokument)
Mia Alfredssson
Foto: Nyboda Reklam