Mars 2007
Jesper Juuls bok
Livet i familjen: om det viktiga samspelet
finns att köpa hos Adlibris
för 144 kr (ca pris 237 kr)
Jesper Juul förklarar dagens osäkra föräldrar
I dag finns många program om hur man hanterar problem med
barn, till exempel sovstörningar, konflikter. I TV- soffor sitter
experter och hjälper oss vilsna föräldrar. Nannysar kommer och reder ut
alla problem och lämnar familjen i gott skick. Men varför behövs det?
Föräldrar har alltid varit osäkra men skillnaden är att
idag är vi mer öppna med vår osäkerhet och vi lever inte i en värld där
alla vet vad ”man” gör och vad som är rätt eller fel, läser jag i
Jesper Juuls bok ”Livet i familjen”. För en generation sen levde vi
med värderingar som var mer moraliskt grundade, vad man gör och inte,
vad man har skyldighet till och vad man bör. I dag
kan man inte säga att ”så gör man inte ” till sin tonåring som
vill pierca sig för så gör alla andra och det tar tonåringen enkelt
reda på och visar dig.
Idag vänder vi oss till experter, skolsköterskor, andra föräldrar,
lärare och ändå gnager osäkerheten i oss, eftersom alla säger olika
saker.
Juul tycker det är svårt att se att de politiska partierna skiljer sig från varandra utan mest definierar sig som emot något än för något. Inga har något att säga som pekar framåt varken familjepolitiskt eller i form av värderingar som kan få familjeliv och samhällsliv att hänga bättre samman. Det är marknadens värderingar som dominerar samhällets inriktning och marknadens människosyn är egentligen helt obrukbar som grund för en familjs liv tillsammans.
Den marknadsorienterade kulturen talar om verktyg, koncept
modeller och metoder och det är det vi efterlyser med våra frågor, men
det finns inga metoder som är konstruktiva och generellt användbara för
det är vi och våra relationer för olika för. Vi är inte maskiner, därför
är användningen av ”verktyg” utesluten. Vi
kan inte fråga oss ”vilka verktyg finns det för att jag ska få mitt
barn att somna”, vi måste ställa frågan” vilka färdigheter måste
jag utveckla för att få mitt barn att somna lugnt”.
Alla metoder fungerar om de vuxna bildar enad front och
familjen lever ett isolerat liv, skriver Juul. Barn har en fantastisk förmåga
och vilja att anpassa sig till oss som de är beroende av. Många barn
kopierar till och med våra uppfostringsmetoder som vuxna, även om de
lidit under den och fysiskt våld är den mest effektiva metoden i
barnuppfostran, om man med effektiv menar att de vuxna snabbast får som
de vill. Priset för detta blir unga och vuxna som är förkrympta till
kropp och själ samt destruktiva relationer mellan barn och vuxna.
Jag läser vidare att vi inte kan leva tillfredsställande om
vi följer minsta motståndets lag eller måste be om råd och vägledning
varje gång vi står inför en ny konflikt. Det är tröttsamt att gå
omkring i ständig osäkerhet, det sätter prägel på förhållandet. Vi
måste ha en måttstock och den utgörs av våra värderingar, vi kan till
exempel inte hänvisa till socialstyrelsens rekommendationer för läsk
och godis, det gör ingen nytta, utan vi måste finna auktoriteten i oss
själva i form av värden. Värdena är inte målen, de finns före och
efter målen och beskriver vägen till målet!
Vi lever i ett livslångt spänningsfält mellan å ena sidan
behovet att känna oss hela och kunna utveckla oss på vårt eget sätt i
vår egen takt och andra sidan lusten att samarbeta med och efterlikna de
som betyder mest för oss. Vi vill ogärna se ut som alla andra och
samtidigt vill vi ogärna vara utanför.
Filosofin och psykologin sysslar också med självet. Vi kan lära
oss vilken annorlunda upplevelse det är att handla i överensstämmelse
med oss själva jämfört med att förställa oss. Förmågan till empati
lär vi oss genom att leva tillsammans och förhålla oss levande till
varandra, en process fylld av fel missförstånd med avbrott för ögonblick
då vi är tillfreds med livet som det är.
Juul skriver att de sista åren har präglats av en illusion
om att livet bör vara smärtfritt och processen där vi upptäcker oss själva
och varandra inte sällan ger ont i själen, både hos vuxna och hos barn.
Vi tror vi kan göra barnens liv konflikt, problem- och smärtfritt men
det skapar bara egocentriska, osociala och oempatiska barn som dessutom
blir ensamma. Ingen är lätt att leva med och den som försöker vara det
får till slut betala det högsta priset, att deras livslögn och
relationer bryter samman.
Ibland undrar jag om man verkligen måste läsa massa böcker
för att förstå, varför finns inte allt där helt naturligt men vi kan
inte veta allt, vi kan bara ta till oss andras kunskaper och omsätta dem
till våra egna, ta lite här och lite där. Man kan aldrig lära sig för
mycket, man behöver bli påmind hela tiden i barnuppfostran och i livets
lärande. Man lär sig en del och får en del bekräftat av denna bok.
Det finns anledning att återkomma till den i flera krönikor
men det jag lärt mig här är återigen att vi måste ge oss själva tid
som inte finns för reflektion för att förstå vem man är och våga
leva efter det. Mejsla ut dig själv, den som finns därinne!
Mia Alfredsson
Mia Alfredssson
Foto: Nyboda Reklam