December 2006
Föreningen
Friends vill stoppa mobbningen
Av 1 miljon elever som går i skolan mobbas 60 000.
1 av 20 har känt sig utfryst och så många som 1 av 10 har blivit
slagna. Alla kan dock stoppa mobbning om man bara förstår, berättar
Mirjam från Friends.
Friends målsättning är att minska kränkande behandling i
samhället med tyngdpunkt på barn och ungdomar.
Det är en organisation som finansieras av skolor, företag och
stiftelser och de har cirka 20 anställda som utbildar personal, föräldrar
och elever i förebyggande arbete mot mobbing. Även om det är vuxnas
ansvar att förhindra mobbning ser Friends även eleverna som en viktig
resurs.
Exempel på olika slags mobbing:
-
Psykisk mobbing är utfrysning, man gör miner och gester om någon, reser sig och går när någon kommer, hånflinar.
-
Verbal mobbing är skämt som inkluderar eller exkluderar någon, hot, sprider rykten.
-
Fysisk mobbing är krokben, slag, knuffar, sparkar, muggdoppning.
-
E-mobbing förekommer mer och mer idag, via sms eller mejl där man sprider kränkande bilder, videofilmer och till och med kedjebrev där man får fylla på kränkande omdömen om en viss person som sedan kan tejpas upp i skolan.
Varför mobbar man? Man är osäker, vill hävda sig,
vill bli sedd, har dåligt självförtroende, vill skydda sig själv, man
har själv jobbiga hemförhållanden, grupptryck, rädsla för det som är
annorlunda, förväntningar från andra i gruppen att bete sig på ett
visst sätt.
Tecken på att en elev blir mobbad kan vara att den
sover illa, drar sig undan och inte vill prata, verkar ensam, har ont någonstans,
tystnar eller får raseriutbrott, är sällan glad, inte har matlust men
också tvärtom.
Eleven förlorar initiativförmåga, självkänslan och till
slut också förmågan till försvar. Man kan bli personlighetsförändrad
och självdestruktiv och hög frånvaro är ett varningstecken att ta på
allvar. Mirjam berättade att en elev kan ha en clownroll och alltid vara
rolig och skratta med när alla driver med honom/henne men innerst inne mår
han eller hon jättedåligt av det.
En sak är viktig att vara klar över - det är inte den
mobbades fel. Mobbning är i grunden ett grupproblem som handlar om
relationer mellan människor. När man hamnar i en grupp uppstår olika
processer som bottnar i behoven att tillhöra och bli bekräftad. Det kan
leda till osäkerhet, avundsjuka, konflikter med mera. Mobbning uppstår i
en grupp där man mår dåligt tillsammans till exempel talar illa om
varandra och säger negativa saker, där det är stökigt, det råder
brist på tillit, där man försöker hävda sig osv. Några i gruppen har
kanske privata problem som gör att de mår dåligt och vill skylla på någon
annan. När det är dålig stämning i en grupp är det inte ovanligt att
de negativa känslorna riktas mot någon som blir utsedd till syndabock.
Vem som helst kan bli mobbad. Det är ofta slumpen som
avgör vem som blir utsatt. Om man vill hitta fel hos en person för att rättfärdiga
sitt beteende kan man hitta fel hos vem som helst. Mobbning är ett
grupproblem, inte ett individproblem. Mobbarna mobbar för att de har
behov att ventilera negativa känslor.
Tänkvärt är också att för en person som kränker kan det
vara svårt att bryta beteendet eftersom alla "godkänner" och
till och med uppmuntrar det genom att hänga på eller inte säga ifrån.
Ofta är mobbaren ovetande om att de andra i gruppen tycker att ens
beteende är fel. Det är med andra ord inte bara ledaren i en grupp
som är ansvarig utan även de runtomkring som tillåter beteendet.
Det är här Friends vill utbilda kompisstödjare till att säga
ifrån och uppmärksamma någon som blir utsatt, till att se den och hjälpa
den. De som inte själva är utsatta kan visa vänskap till den som är
mobbad, prata med den. Det viktigaste för en utsatt elev är att bli uppmärksammad
och omtyckt av andra elever.
Den utsatta måste våga berätta om det för vuxna på
skolan, till exempel kurator, rektor eller någon lärare man litar på.
Berätta om det för sina föräldrar och någon vuxen på skolan som man
litar på. Det är modigt att berätta, ge aldrig upp! Alla har rätt att
må bra.
Ska vi få samhället på rätt köl måste vi börja med
barnen. Vi måste lära dem att våga säga ifrån! Råd till oss vuxna är
att lära våra barn hjälp till gränssättning genom att öva dem på
att säga stopp med rak rygg och på ett bestämt sätt. Ett sätt är
också att hålla fast handleden och be barnet säga ”släpp mig” högre
och högre tills man släpper. Att stå framför en spegel och säga nej
med fast röst.
Mycket viktigt är också att vi föräldrar inser vikten av
att vara förebilder för våra barn, att vi inte sitter och pratar skit
om andra barns föräldrar hemma, eller skrattar åt någon och
kommenterar någons klädsel, vilket är helt förkastligt i barns sällskap,
för det vi gör är ju oftast rätt, de ser upp till oss!
Vi finns med våra barn hela tiden fast vi inte är där, våra
värderingar och ageranden visar sig i elevernas beteenden. Barnen är vårt
ansvar för livet!
Mia Alfredsson
Mia Alfredssson
Foto: Nyboda Reklam