December 2006

Stress gör människor elaka

Jag läste för en tid sedan ett debattinlägg av en s-politiker vid namn Greger Tidlund i Sörmlands Nyheter, som ansåg att det är en rå ton i politiken nuförtiden. 

” Politiken har blivit en tuff arena, även lokalt. I vissa fall kan det handla om rena trakasserier, i andra fall om mer subtila sätt att oskadliggöra en kollega som försöker tala för sin sak. Personliga påhopp får ersätta sakargument”.

Jag skulle vilja säga att du inte behöver vara politiker idag för att bli utsatt för hot, ironiska kommentarer och personliga påhopp.  Det händer överallt dagligen.

Jag har jobbat i 16 år som kassörska. De sista åren har jag i ökande dos blivit blir tråkad, hotad och fått ta emot ironiska kommentarer. Det händer till exempel att någon önskar mig en jävlig dag när det är något som inte passar. Jag, som står i fronten (eller längst ner om man så vill) i organisationen, är ingenting. De som behandlar mig så är människor ur ALLA skikt. Människor som har slutat le, de springer och skall först, ögonen lever inte och livsglädjen lyser med sin frånvaro. Uppgivenheten och tristessen är alltför närvarande hos dem. Antagligen är de också upptagna av att försörja sig och sina familjer, kämpa för sin överlevnad, så nära lever de bristningsgränsen.

Tidlund fortsätter: ”Kränkningar och personliga påhopp hör inte hemma i politiken. Den förråade tonen i det politiska samtalet måste ändras och vi förtroendevalda måste själva bryta trenden och våga ta initiativ till förändring. En så kallad uppförandekod kan vara en metod för att synliggöra vilka förändringar som krävs. 

Uppförandekod… tänk lite på det ordet. Behöver inte vi alla fundera på det? Skulle inte världen bli en bättre plats om vi började visa varandra lite mer hänsyn? Det är en medmänniska du möter i kassan på ICA, som receptionist på hotellet där du bor eller som konduktör på SJ. Han/hon kanske också mår dåligt och sitter fast i ett icke önskvärt liv eller jobbar för att ändra sin livssituation. Medmänniskan är en i personalen, nedskuren till ett minimum av företaget, en bricka i vinstkravet.  Gestalten framför dig kämpar med största sannolikhet också för att hålla näsan över vattenytan och gör sitt bästa för att dra in slantar till hushållet.

Vi måste alla börja hos oss själva. Hur vill jag vara, hur vill jag bli bemött av andra?

I dag är du tvungen att utbilda dig för att få jobb. Tvungen att stanna kvar på ditt jobb för att inga andra finns. Tvungen att ge barnen allt de vill ha för att alla andra har det eller det. Tvungen att anpassa dig till de villkor arbetsgivaren ställer, orimliga eller inte. Tvungen till alldeles för mycket.

Du är dock INTE tvungen att vara otrevlig eller svära åt mig för att det finns regler eller önska mig en jävlig dag för att priserna inte passar dig. Du är inte tvungen att fråga hur i helvete jag kan jobba här eller säga att du ska strypa mig. Bara för att du lägger si och så många procent av din lön på det här företaget är jag inte tvungen att stå givakt när du kommer in eller skyldig att ta emot dina tankar om hur viktig just du är.  Jag kämpar och gör mitt bästa under de förutsättningar jag har, som så många andra.

Tidlund avslutar: ”Det finns många fullmäktigesamlingar som sätter dialogen före maktspelet och som har uttalade förbud mot personliga påhopp. Låt oss dra lärdom av det arbetet och skapa värdiga arbetsformer för det politiska uppdraget. På så sätt kan vi ge engagerade människor utrymme att utföra sitt uppdrag - med människovärdet och förmågan till empati i behåll.”

Engagerade människor är inte bara politiker, det finns de som engagerar sig i skolan, i sina barn, i andras barn. De utför också uppdrag, liksom politiker. Alla har ett människovärde och empati är en egenskap som borde finnas hos alla.

Är det konstigt att så många är sjuka och deprimerade idag med den ton och det tempo som råder överallt?  Bakom dig har du alla krav från företaget som ska tjäna pengar och framför dig har du missnöjda kunder.  Bara sparade kronor räknas. Livskvalitet, människovärde och gott arbetsklimat är värden glömda för länge sen… 

Hur ska den lilla människan klara sig? Det vilar ett stort ansvar på den lilla människan att sköta sig, leva ett sunt liv, äta rätt, motionera, vila i lagom dos. 

En sak får man inte glömma: Respekt är inget du får automatiskt, det gör du dig förtjänt av!

Mia Alfredsson

Mia Alfredssson

Foto: Nyboda Reklam