21 juni 2007
Barn behöver sina föräldrar
Tid
Vad
är tid?
Sekunder?
Minuter? Timmar? Dagar? Veckor? År?
Tid
är en bristvara. Ingen har den och alla vill ha mer av den idag.
Bekanta som främlingar, alla vittnar om samma sak, alla behöver vi
mer.
Tid
är allt och ingen av oss har fått mer eller mindre tid än vad någon
annan fått tilldelat sig. Jag kan inte se mig själv i spegeln och säga
”jag har inte tid” till mina barn. Vems fel är det att vi har för
lite tid, kan vi skylla någon för det eller har vi själva skapat våra
situationer, våra livsrum?
Man
tvingas ompröva alla värderingar man har när man får barn, man inser
att det finns någon som behöver en och är viktigare än en själv. När
man uppfostrar barn har man massor med förutfattade meningar om hur de
ska bli, hur man själv ska vara och vad man ska rucka på eller inte.
Kunskapen kommer sent att man tvingas rucka på nästan allt. För att få
livet att fungera måste man kila in kompromisser, ett av de viktigaste
orden på jorden. Kompromisser är svåra att hantera psykiskt men de är
nödvändiga och ett steg i ledet att vi alla måste ge och ta. Vi kan
inte bara kräva, vi måste erbjuda också.
Den
bästa gåvan vi kan skänka är oss själva. Det vill säga tid. Inte
vad vi gör utan att vi gör. Därför att vi finns tillhands betyder
mer än vad vi fyller tiden med. Visst måste man få tid för sig själv
ibland, att vila knopp och kropp från tjat och gnat och matlagning och
läxor och tvätt och städning och ett många gånger alltför krävande
arbetsliv. Men att ge tid till läxläsningen varje vecka betyder
egentligen mer än några timmar på Liseberg, ja inte när de är där
förstås men i det långa loppet. Att göra saker ihop i vardagen, få
dem att värdesätta engagemanget och ge något tillbaka är jätteviktigt.
Livet
är allvar, och lek. En lagom mix av allt, ge och ta, förstå och
betvivla. Alla delar måste finnas, alla delar måste försvaras och ifrågasättas
av alla sidor, för att vi ska förstå livets innebörd. Att i lugn och
ro mumsa popcorn och gosa med ett barn filosoferande jämte sig är lika
mycket värt som att stå och sälja korv på fotbollsmatchen.
Vi
föräldrar ger idag väldigt mycket engagemang jämfört med vad våra
gav, samtidigt som vi ska räcka till på jobbet. Våra föräldrar gav
vad vi behövde, men våra barn verkar behöva oss mer och varför kan
man bara gissa. Om det är att vi alla är mer borta från det hem vi
saknar när vi är på jobbet. Om det är att det är oroligare i
skolan, en högljudd värld där lugnet saknas och de liksom vi saknar
verktygen att själva sakta ner farten vet vi inte.
Jag
gissar att det är en kombination.
Våra
vanor och behov måste tillgodoses. Räkningar ska betalas och en del nöjen
ska till för att vi ska må bra. Men prylar och nöjen, kläder, smink,
heminredning och resor tillfredsställer bara kortsiktigt. Pussar,
kramar, tid, hjälp, kan det egentligen vara så mycket enklare? Se till
att inget går förlorat, se till att du inte ångrar dig en dag, för
relationer kan gå till spillo helt i onödan för att du inte ”har
tid”
Dina
barn är en gåva, de finns ett tag hos dig och din viktigaste uppgift
är att lotsa dem framåt, hjälpa dem bli individer som tar hänsyn
till sina vänner och till dig som förälder. Jag slår vad om att du
inte vill säga att dina barn inte bryr sig om dig när de blir äldre
eller att de aldrig kommer och hälsar på dig. Du måste ge för att få
och det du ger när de är små kommer du få tillbaka en dag.
Var
så säker!
För att komma till insikt om vad som är värt något måste du sakta ner tempot, ut i skogen, koppla bort stress, lyssna till ditt inre, din kropp signalerar till dig vad den behöver. Bruka inte våld mot kroppen - den är det dyrbaraste du någonsin kommer att äga och för att du ska orka ge dina barn och dina närmaste det de behöver måste du vara snäll mot dig själv. Du ska inte bara existera, du ska leva i ditt liv. Då har du allt. Så välj och välj bort. Vad måste du komma till insikt om själv.
Mia Alfredsson