22 november 2006
Om Karin Bjärvalls bok - "vill ha mer"
Om man som jag ibland drabbas av tvivel och tror man har fel
om konsumtion, att det är bra för Sverige och det är nog jag som är
omodern och har fel, jag är en bakåtsträvare och så skäms man över
det - kan jag rekommendera att läsa Karin Bjärvalls bok ” Vill ha
mer”.
Olika forskare har visat att konsumtion handlar om att
markera en identitet. Idag är det möjligt att genom konsumtion välja en
identitet, en positiv innebörd i konsumtionssamhället, den negativa
innebörden är att det är svårt att erövra en identitet på andra vägar
än genom konsumtion. Vi kan välja vad vi vill konsumera men inte välja
att inte konsumera, vi är beroende av konsumtion bland annat för att ingå
i ett socialt nätverk.
Vidare skriver Bjärvall att det köptes leksaker för ca 5
miljarder 2004 enligt SCB. Det innebär 5.600 kr/år och barn i Sverige.
Åldern då barnen slutar leka med leksaker sjunker och det tror man beror
på att föräldrar ger barn större ansvar tidigare, barns stora tillgång
till medier riktade till vuxna men också marknadsförarnas satsningar på
att vidga marknaden för vuxenprodukter till att omfatta även barn. De önskar
sig alltså mobiltelefoner och kläder istället för leksaker.
Under maj till september då europeiska och amerikanska barns
julklappar ska produceras i Asien är arbetsvillkoren 14 timmar/dygn sju
dagar i veckan hela sommaren. Under lågsäsong, då brist på arbete råder
är lönerna under de redan låga minimilönerna.
Fler och fler barn får sin lediga tid inmutad får jag bekräftat.
Mellanstadiet är den intensivaste perioden med sportaktiviteter nästan
varje dag och en förklaring är föräldrars oro för världen utanför.
Trafik, pedofiler, droger och snatterier är vi rädda för, och ingen
finns hemma för att ta emot dem med mjölk o macka. Och redan här läggs
nyttomaximeringen till grund, att alla ständigt bör göra så mycket som
möjligt men också att de föräldrar vars barn har för mycket fri tid
kan tolkas som att de inte är tillräckligt engagerade.
Stress ja… 75 % av de tillfrågade med hemmavarande barn känner
sig tidspressade enligt en undersökning från SCB. Medel- respektive
arbetarklass kan ersättas med tidfattiga och tidrika, menar somliga
debattörer. De som är rika på pengar är fattiga på tid och de som är
fattiga på pengar är rika på tid. Höginkomsttagare har längre
arbetsdagar och låginkomsttagare är många gånger bidragstagare med
mycket fri tid, men en statlig utredning” Välfärdsbokslut” visar att
många låginkomsttagare sliter på skiftjobb
utan möjlighet att flexa, har långa pendelresor och ingen chans att köpa
sig fria från vardagens obligatoriska vedermödor medan höginkomsttagaren
kan gå ner i tid och betala för hushållstjänster.
Kapitlet om barns upplevelser om stress gör ont. Många mår
inte bra. Olika enkäter från BO svarar tillfrågade barn att de känner
koncentrationssvårigheter, depressioner, dålig självkänsla för att nämna
något. Tinnitus, drogmissbruk och dåliga matvanor anses ha ökat. Vart
femte barn svarar att det är familjen och hemmet som skapar stress, vuxna
som jobbar för mycket, har bråttom, inte hittar nycklar på morgonen.
Förfärande fakta: 1980 gick det 4,2 barn per heltidsanställd
i förskolan, 2003 är det 5,4. 1980 var det 13,0 barn i en förskolegrupp,
2003 17,2 och för fritids 17,8 barn 1990 och 30,1 barn 2003. Forskningsöversikt
visar att ju större barngrupper desto sämre mår barnen och desto mer
negativt blir klimatet för inlärning och utveckling. Så självklart…
Mammor upplever stressen som något de själva orsakat genom
att inte vara strukturerade medan pappor lägger skulden på någon annan.
Kvinnor stressas när de inte kan ställa tiden till andras förfogande
medan männen stressas av krav att fördela den rättvist skriver
forskarna Margareta Bäck- Wiklund och Birgitta Bergsten. Kvinnor kläms
mellan att inte vara den goda modern, enligt traditionella ideal och de
moderna idealen stressar oss att vara den jämställda yrkeskvinnan som förverkligar
våra behov.
Skälen att minska konsumtionen är flera, dels att jorden
inte kan bära dagens konsumtion men också att ju mer vi konsumerar desto
mindre fri tid har vi. Vi är mätta, men eftersom tillväxtökningarna
har fortsatt ge oss mer pengar i plånboken så köper vi inte det vi behöver
utan tomma varumärken. Om vi med början på 70-talet hade avsatt hälften
av den ekonomiska tillväxten till att minska arbetstiden hade vi kunnat
genomföra 35 timmars arbetsvecka 1995.
Motargumenten mot konsumtionen och att arbeta mindre är att
kvinnor skulle tvingas tillbaka till spisen och Sveriges ekonomi att
haverera, skriver Bjärvall. Men vi är inte jämställda i Sverige,
papporna står fortfarande för pengarna och mammorna för tiden och de
flesta pappors argument är att de inte har råd att ta pappaledigt
eftersom socialdemokraterna inte vill höja taket i föräldraförsäkringen.
Vilken mamma skulle säga så?
En individualiserad föräldraförsäkring är Bjärvalls önskan,
att papporna får samma närhet till barnen som mammorna och även blir
lika osäkra kort som mammor och unga kvinnor som diskrimineras på
arbetsmarknaden.
Detta är ingen tipsbok vill Bjärvall betona men den innehåller
avslutningsvis en del funderingar som vi skulle kunna göra för att öka
den fria tiden och minska konsumtionen.
Mitt tips är att man inte kan läsa för mycket om det här,
inte bli nog upplyst för att bilda sig en egen uppfattning. Även om man
vet och förstår genom att läsa och se själv så vill man också ha det
på pränt för att inte känna sig så ensam i sina funderingar.
Vi vet redan så mycket att det bara återstår att bestämma hur vi vill leva våra liv.
Mia Alfredsson
Mia Alfredssson
Foto: Nyboda Reklam