17 oktober 2006
Fyra av tio svenskar har bettskena
Långt därinne i hjärtat vet jag att livet kan och borde
vara bättre, både mitt eget och livet för många runt mig. Alla hoppas
och bär på samma dröm, det är drivkraften som gör att vi orkar gå
upp och till jobbet varje dag. Kanske idag ska jag börja må bra igen?
Bettskena,
fyra av tio?
Vi lever alla i samma värld, vi har fått lika mycket tid
utmätt och har att förvalta den efter bästa förmåga. Vi har samma räntor,
samma regler för A-kassa, sjukersättning, det finns lika många jobb på
arbetsförmedlingen åt oss, platser på äldreboendet, alla är vi lika
omhändertagna i trygga Sverige. Skolorna åt våra barn är lika bra överallt.
Eller? Varför biter nästan hälften av oss sönder våra tänder då?
Stress, missnöje, arbetslöshet, värk?
Popup- fönster brukar irritera mig men jag blir motvilligt
nyfiken. Det här verkar allvarligare än jag trott… för att få
ordning på sina käkledsbesvär ska man:
Minska stressen: Muskulära besvär kan ibland ha en koppling till förändringar i en
individs sociala situation. Händelser som skilsmässa, en anhörigs bortgång,
misstrivsel på arbetet, stress m.m. leder inte sällan till att symtom börjar
ge sig till känna just i käkmuskulatur. Om sådana faktorer föreligger
kan samtalsterapi vara till stor hjälp.
Att fyra av tio behöver bettskena är otvetydigt ytterligare
ett mått på hur vi mår. ”Samtalsterapi…” jo tack, kuratorer (och
massörer) har veckors väntetid. Vi botar allt med mediciner, hjälpmedel
och terapi men när ska världen vända? Eller har vi bara
anpassningsproblem?
Det
finns ju bettskenor till hjälp i helvetet.
Det är tungt att fly både till och från. Från stress och
misströstan in i stress och oro för pengar. Alldeles nyss har drömmen
att jag skulle börja må bra igen på min arbetsplats sedan 17 år
slagits i bitar. Jag har upplevt mycket oro och press under många arbetsår
och nu drogs svångremmen åt igen. Sist in först ut. Det är en vändpunkt,
ett nytt tidevarv startar. Det känns konstigt och en smula sorgligt, och
det förorsakar en annan slags oro. Ingen återvändo, sorg men ändå
hopp. Jag har förtröstan. Under många år har jag bitit ihop käkarna
under såväl nattsömn som middagslur så det känns som om tänderna
sitter löst.
Jag
funderar just nu seriöst på en bettskena.
I mitt hjärta ryms många berättelser. Berättelser om
sorg, missmod och hopplöshet. Vad skulle hända om alla kunde påverka
sina liv aningens mer, jobba mindre och ha mer tid för sig själva och
sina närmaste, skulle vi inte må bättre då? Skit samma att man inte tjänar
den där feta lönen, den är inte till stor glädje i ett grått liv.
Uppsynen hos människor deras klagan på trötthet trots den underbara
ljusa sommaren ger mig insikten att många har grå liv, och ingen förstår
varför man mår dåligt, det finns inte ens tid att fundera.
Jag kanske skulle gråta lite, det är så sorgligt att så många
mår så dåligt och är så utan hopp. Att få gråta släpper spänningar,
renar sinnet men, nej tack jag har gråtit färdigt i mitt liv. Jag vill
ha roligt, jag googlar vidare på bettskena. Här finns det mycket
intressant.
”Användning
av bettskena kan minska dödligheten hos patienter med hjärtsvikt och
andningsuppehåll. Det visar en avhandling från Odontologiska fakulteten
vid Malmö högskola.
– De som använde skenan hade klart högre överlevnad än andra. säger
tandläkaren Mahmoud Eskafi”
Fasen, det är ju otroligt, bettskenan verkar vara ett
mirakelmedel. Att ett sånt fult ord kan vara till så stor hjälp. Vi
borde byta ut lite fula ord. Kalla valet mellan pest eller kolera för
pistage eller kanel, samma begynnelsebokstäver. Pest och kolera är nödvändiga
att känna till men glöm dem nu, att få välja mellan två väldoftande
saker borde höja humöret under alla val vi måste göra genom livet.
Pest och kolera handlar bara om värre eller bättre, värst eller bäst,
sjyst eller sämst, bra eller sämre? Eller bara uthärdligt? Fram för
pistage eller kanel i stället!
Tandläkare
Bengt Brorssons hemsida: Bruxism, tandgnissel, blir allt vanligare. Nästan
var tredje person gnisslar tänder då och då, och de allra flesta gör
det på grund av stress. Om
du har tur försvinner gnisslandet automatiskt när du blir en harmonisk människa
igen. Men om stressen sitter i, finns det bettskenor som kan avlasta tänderna
och käkarna. Och det finns anledning att avlasta; en människas bitkraft
kan uppgå till över 70 kilo”.
Jeez! 70 kilo. Passa er för att komma nära mig när jag
sover! Om jag har tur? Harmonisk människa? Hmm… de är sällsynta. Fast
det värsta var något jag hörde alldeles nyss, håll i er nu:
– Ja jag har till och med bitit sönder min bettskena, berättade
en stressad mamma, tillika redaktör.
Alla
är inte vänner med sina bettskenor. En bekant berättar att hon knappt
kan sova med sin på grund av att hon vaknar och tror att hon svalt den,
vilket utlöser panikattacker och kan framkalla galopp nerför trappor i
tillståndet mellan sömn och vakenhet, naturligtvis med stor risk för
skador på andra kroppsdelar. Hon hittar sin bettskena på olika ställen
varje gång hon har sovit med den.
Bettskena-lösning eller helvete? Prova får du se! Det är i
alla fall tur att de finns!
Mia Alfredsson
Mia Alfredssson
Foto: Nyboda Reklam