20 maj 2006
Lena Hallengren & Mats Gerdau
Omodern debatt mellan Lena Hallengren och Mats Gerdau!
I onsdagskväll besökte jag Orminge för att som jag trodde höra en modern debatt mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i frågor som gäller barnfamiljerna. Debatten handlade bland annat om huruvida förskolorna i Sverige är bra pedagogisk verksamhet eller förvaring för våra barn. Den handlade också om den så kallade ”Nackamodellen” där föräldrar får en viss ersättning för att ta hand om sina egna barn när de är små, istället för att lämna dem till förskolor och familjedaghem.
Socialdemokraterna företräddes av förskoleminister Lena Hallengren och s-fullmäktige ledamoten Sandra Hultgren-Stenström och de var båda förvånansvärt omoderna i sitt sätt att värdera föräldrarnas betydelse för sina barn. Trots att både Lena Hallengren och Sandra Hultgren-Stenström båda är kvinnor och småbarnsmammor! Båda hänvisade flera gånger till det feministiska synsättet och jämställdheten i familjepolitiken. Det verkade viktigare för dem att kvinnorna skall vara i arbetslivet, än tillsammans med barnen när de är små. Mångfald för Lena Hallengren betyder tydligen olika slags förskolor som föräldrar kan välja mellan och inte om valfrihet i familjepolitiken, där föräldrar kan välja själva.
Moderaterna företräddes i denna debatt av Mats Gerdau, som är kommunalråd i Nacka och även ordförande i Nacka:s förskole- och grundskolenämnd, och av Maria Stockhaus som är ordförande i barn och ungdomsnämnden i Sollentuna. De hade båda enligt mig en modernare syn på barnen och deras föräldrar och bägge påpekade flera gånger att det är föräldrarna själva som vet vad som är bäst för de egna barnen.
Maria Stockhaus, var den politiker av alla som fick de flesta och högsta applåderna av föräldrarna i publiken. Hon pratade bland annat mycket om att det fanns problem i många förskolor och allt för lite pedagogiskt utbildad personal. Förskollärarbristen har blivit ett gigantiskt problem i våra förskolor, och det finns nästan inga som utbildar sig till förskollärare idag!
Både Maria Stockhaus och Mats Gerdau fick också rungande applåder, när de sa att de verkligen trodde att människor idag var kapabla att kunna fatta sina egna beslut.
Vad jag blev mest förvånad över var att det trots detta så lite kom att handla om de enskilda barnen och föräldrarna i debatten. Många av argumenten känns för mig nu 2006 mycket gammalmodiga. Visst vet väl de flesta medborgare i vårt land redan att vi har många olika slags förskoleverksamheter och att vi har en läroplan i förskolan idag. Trots detta verkar många barn må väldigt dåligt och ha stressreaktioner av olika slag. Det vet alla som läser tidningarna och följer med i media. Hur många fler undersökningar om detta skall behöva läggas fram innan Socialdemokraternas företrädare i förskolefrågor förstår att någonting är allvarligt fel. Det finns självklart förskoleverksamheter som fungerar bra och det skall vi alla vara stolta över. Men det är ju inte dessa förskolor som vi tänker på främst.
Det är ju förskoleverksamheter som inte fungerar bra som är skadliga för alla barn som varje dag tvingas att gå här. Det är ju också barnens egna föräldrar som nu står för det moderna synsättet i frågan. När politikerna kör med sina standardfraser, om att det inte finns några problem i våra förskolor idag och om att 90 % av alla föräldrar med barn i förskolorna är nöjda då känns det mycket falskt och manipulerande för de flesta föräldrar.
Om alla var så nöjda med alla förskolor då skulle inte jag och många andra ha startat debatten om ett mänskligare samhälle, med nöjdare föräldrar och barn. De alltför stora barngrupperna och bristen på utbildad personal har slagit hårt mot många förskoleverksamheter. Många förskollärare och barnskötare ”går på knäna” på väg mot långtidssjukskrivningar. Förskollärarna tillhör idag en av grupperna som har flest långtidssjukskrivningar i samhället just nu. Lägg till bristen på lagar för barnen som går i dessa verksamheter och den oerhört stressiga bullernivån som drabbar många av de små barnen. Vem för då barnens talan i samhället, inte är det politikerna i alla fall. Även om Moderaterna och Kristdemokraterna har börjat närma sig dessa frågor med en viss ödmjukhet och med ”nya ögon”. Men många politiker är tyvärr fortfarande alltför omoderna i sitt tänkande på barnen, och på vad som är ”barnens bästa”.
Det är egentligen bara barnens egna föräldrar, som just denna onsdag kväll i Orminge företräddes av representanter för bland annat Föräldraupproret, Hemmaföräldrar och Haro som kan göra någonting på riktigt för barnen. De moderna mammorna och papporna idag lyssnar inte på vad politiker och andra ”förståsigpåare” tror och tycker i dessa frågor. Nej, de moderna familjerna väljer själva efter sin inre övertygelse det som de tror är bäst för de egna barnen.
Detta faktum kan inte ens förskoleministern rå över, och nu blir det oerhört intressant vad alla medborgare och småbarnsföräldrar väljer att rösta på i valet i höst. Väljer vi politiska ”förståsigpåare” eller väljer vi politiker som tror att vi själva vet och kan? För mig är det viktigt att föra barnens talan i detta, eftersom barnen inte själv inte kan komma till tals. Som förälder till två barn 8 och 4 år, och med en mycket lång erfarenhet inom förskolebranschen vet jag nu mycket om den vardag som många små barn ibland tvingas utsätta sig för varje dag.
Jag vet det mesta om barn med behov av särskilt stöd och om den smärta som det innebär för vissa 1-åringar att stå och gråta efter mamma på sin förskola. Ett feministiskt perspektiv eller en jämställdhetsdebatt skall enligt mig aldrig få konkurrera ut det faktum att alla barn är olika och att de har olika behov. Så småningom växer barnen upp, och det är vår samhälleliga plikt som föräldrar att se till att varje barn får den omsorg som de behöver.
För mig är det också självklart att kämpa för bättre förskolor med färre barn i grupperna, för mindre buller och mer pedagogiskt utbildad personal. Men för mig är det är också oerhört viktigt att kämpa för att barnen får vara med sina föräldrar når de är små, och alla förslag som gör detta möjligt måste tas emot med öppna ögon och med framåttänkande.
Varenda krona som vi satsar på barnen när de är små får vi igen med råge när de växer upp! Vem som sedan av föräldrarna väljer att vara hemma, eller om de väljer andra alternativ som förskolor till sina barn, kan de ju enbart välja själva. Inte ens Lena Hallengren eller Sandra Hultgren-Stenström kan väl veta vad som passar alla andra mammor och pappor i hela vårt avlånga land?
Maria von Schantz
Maria von Schantz