10 juni 2006
Lena Hallengren sviker Sveriges barn!
Debatt 27 september 2005
I hela mitt vuxna liv har jag arbetat med barn i förskolor och i andra miljöer där barn finns. Jag har hela tiden försökt att se varje barn och att verka för bättre ”barnmiljöer”. Ni som läser det som jag skriver här på Hemmaföräldrar vet att jag engagerar mig mycket för att hjälpa till att förändra situationen för många barn till det bättre och att jag har en oerhört stor erfarenhet och kunskap när det gäller detta område.
Under åren som har gått, speciellt de senaste 10 åren har det skett enorma besparingar på barnens bekostnad. Personligen har jag fått se och uppleva mycket av detta, när jag har arbetat ute i dessa verksamheter. Inte bara barnen har haft det svårt många gånger, även personalen. Det har också hänt att de har vänt sig till mig, för att be mig hjälpa dem att ta tag i detta och prata med politikerna.
Det har jag också gjort ofta och mycket!!!
Jag har pratat med riksdagspolitiker, kommunpolitiker, personal på Barnombudsmannen, personal på barnpsykiatrin (där köerna hela tiden växer). Jag har även kontaktat andra myndigheter såsom Skolverket, Arbetsmiljöverket med mera. För mig har dessa kontakter varit oavlönade, men mycket, mycket lärorika.
Nu vet jag vad som händer och sker bakom kulisserna i Socialdemokraternas Sverige, och det har många gånger gjort ont, mycket ont för till och med jag trodde att våra barn hade ett bättre skydd!
Det som jag tycker har varit allra mest negativt är att så många barn idag i dessa miljöer helt saknar lagar och skyddsnät om någon olycka eller skada skulle hända dem när de befinner sig här. Då menar jag inte försäkringarna. Med dåliga barnmiljöer menar jag alltför höga bullernivåer, för stora barngrupper, mycket outbildad personal och personal som inte har ”uppsyn över barngruppen”.
Det allra värsta sveket mot barnen är alla de vuxna som ”sätter käppar i hjulet” för dem och då menar jag inte föräldrarna eller personalen. Vi har i Sverige lagar för nästan allt, och ibland känns det som om vi vuxna ”knappt kan gå på toaletten” utan att rätta oss efter någon lag. Däremot gapar det helt tomt när det gäller lagar och skydd för våra allra minsta medborgare när de befinner sig i verksamheter som förskola, familjedaghem och på ”fritids”.
I Sverige går de allra flesta barn mellan ca 1 ½ - 9 år just i dessa verksamheter när mamma och pappa arbetar. Barnen är alltså enormt utsatta just i dessa verksamheter. De har ingen mamma eller pappa med sig, och inga lagar gäller deras miljö!
För många barn och föräldrar har detta redan varit ödestigert, för när olyckan är framme då finns det idag ingen vuxen som kan ställas till svars, trots uppenbara brister. Det mest tragiska fallet är när lilla Joel Andersson dog på sitt fritidshem i Gustavsberg i december 2003 när han så uppenbart saknade tillsyn. Alla instanser visste om detta, såväl Barnombudsmannen, Skolverket, Arbetsmiljöverket, polisen, Riksåklagare, Överåklagare, kommunen och den aktuella skolan. Trots detta fick Joel:s föräldrar helt själva på egen hand driva alla processer. Alla instanser som vi tror skall hjälpa oss om olyckan är framme och som vi tror står på barnens sida (och som dessutom kostar så oerhört mycket skattepengar för oss alla medborgare) gav en efter en nobben till de förtvivlade föräldrarna.
Fallet ”ramlade mellan alla stolar” som man sa eftersom inte arbetsmiljölagen gäller när barnen vistas på fritidshemmet bara i skolan. Trots att lokalerna är de samma. Fortfarande har föräldrarna inte ens fått någon ursäkt eller förklaring till hur och varför deras lilla Joel kunde dö denna decemberdag i sandlådan, när personalen satt inomhus och barnen lekte själva ute i de djupa groparna i sanden under en lång stund. Joel dog och ingen ansågs ansvarig, och skolan fick ingen kritik ens av Barnombudsmannen eller Skolverket!
Kan ni tänka er så absurt, världens mest ”lag rika” land och deras regering tycker att vi vuxna behöver lagar för i stort sett allt, men vi har ingen lag som skyddar det allra käraste, våra barn! Barnen som inte bara är mest älskade, de är också helt beroende av vuxna som ser till dem och värnar om deras välbefinnande! De kan självklart inte se till sig själva eller instifta de lagar, regler och normer som borde gälla deras egna miljöer. Inte många föräldrar känner till att det förhåller sig på detta sätt, det visste självklart inte Joel:s föräldrar heller.
Många
föräldrar är ”lurade” att tro att deras barn har bra tillsyn och
lagar, men inte många vet sanningen. Det finns ingen lag som skyddar
just ditt barn. Däremot gäller arbetsmiljölagen all personal som
arbetar i förskolorna och på fritidshemmen.
De flesta vuxna och speciellt alla politiker vet nu att många av barnens miljöer i stort sett har varit urusla under en lång tidsperiod. De som styr har dessutom kostat på oerhört mycket pengar på utredningar och rapporter om detta. Ni som vill kan gå in och titta på Skolverket, Socialstyrelsens, Arbetsmiljöverket och Barnombudsmannens hemsidor angående detta.
I dessa organisationer och statligt styrda verk finns säkert många duktiga kompetenta människor, men tyvärr utan några som helst egna befogenheter att göra ”någonting på riktigt för barnen”. Ja egentligen är många statligt styrda verk rena ”luftslotten” som bara kostar pengar. Några riktigt bra egna beslut kan de sällan ta, de är helt i händerna på regeringen och pengarna kastas bort på rapporter och utredningar som sedan inte ens följs upp.
I en av de sista stora så kallade seriösa rapporterna som hette ”Barnmiljöhälsorapport 2005” (ni skall veta att detta bara är en av säkert 100-tals rapporter som gjorts om barnens miljöer under de senaste åren) konstaterade väldigt många, både läkare och personal bland annat på Socialstyrelsen att de små 4-åringarna i våra förskolor nu hade börjat få tinnitus!! Det skrivs också att problemet med högt buller är oerhört allvarligt och drabbar allt för många små barn idag!
Själv har jag som sagt var kämpat och slitit på egen hand ute i verkligheten i förskolorna för att förbättra för barnen. Jag har också skrivit en del artiklar i detta ämne som inte blivit publicerade och ringt massor med telefonsamtal och deltagit i olika möten med både politiker och så kallade ”experter” just om barnens miljöer och om arbetsmiljölagen.
Jag har till och med suttit i direktsändning i TV och pratat med Lena Hallengren, på Debatt Sverige Direkt och frågat henne om varför så lite görs för att förbättra situationen för barnen och för förskollärarna. Programmet sändes den 27: september ifrån Karlstad. Självklart tog jag även upp frågan om Arbetsmiljölagen för barnen som är så viktig, och som är min ”hjärtefråga” med henne.
Min fråga till Lena Hallengren i programmet var:
”Varför lagstiftar ni inte om arbetsmiljölagen i förskolor och på fritidshem?"
Hennes svar till mig kom ganska snabbt och överraskande:
”Vi
kommer att göra det, vi kommer att göra det,
Jag vänder mig då igen till Lena Hallengren och frågar om när detta kommer att ske?
Lena Hallengren svarar mig då mycket självsäkert och med datum och allt:
”Det
kommer att ske den 1:a juli 2007”
Oj, vad glad jag blev, både glad och lite förvånad. Nu äntligen tänkte jag, nu skall Sveriges barn som går på förskolor och fritidshem äntligen få en arbetsmiljölag! Detta har ju förskoleministern nu lovat mig i direktsändning på TV.
Jag tänkte på vad som hade hänt Joel Andersson och hans familj. Nu hade jag hört Lena Hallengren ge både mig och hela Svenska folket ett löfte om en förändring till det bättre för våra barn. Det var just detta som hade varit mitt mål med att vara med i programmet. Jag ville ta upp frågan om arbetsmiljölagen med förskoleministern och jag ville få tillstånd ett löfte från henne. Ja, detta var precis det som jag hade hoppats på!
Till och med Lennart Persson som var programledare i programmet verkade bli både glad och lite förvånad över Lena Hallengrens snabba och tydliga svar till mig. Han vände sig till mig, skrattade och klappade mig på axeln och sa:
”Se där ja, då blev du glad helt plötsligt”.
Jag kände mig både glad och stolt eftersom jag hade haft ett syfte med min medverkan i programmet. Jag skulle se till att alla barn som går i förskolor, fritidshem och på familjedaghem nu verkligen fick en egen arbetsmiljölag.
Eftersom jag fortfarande var lite omtumlad av detta ”positiva löfte” ville jag försäkra mig om att jag hade hört rätt. Jag vände mig till Lena Hallengren återigen efter programmets slut och frågade: ”När sa du att barnens arbetsmiljö kommer” ?
Hon
svarade mig nu kort och lite mer trevande, och hon lät inte riktigt lika
säker som i direktsändningen. ”Den kommer med nya skollagen, jag
tror den första juli 2007”.
Men tyvärr alla barn i Sverige, jag måste nu meddela att Lena Hallengren svek detta löfte som hon gav mig den 27 september 2005 på TV. Det löftet bröts den 4:e maj 2006.
Inte ens ett löfte i direktsändning betydde speciellt mycket för förskoleministern och den regering som hon företräder. Men jag lovar er alla barn. Jag skall kämpa vidare med denna oerhört viktiga fråga, för självklart skall alla barn som går på förskolor och på fritidshem i Sverige få en egen ”arbetsmiljölag”, eller varför inte en egen ”barnmiljölag”!
Maria von Schantz