Låt Dominic komma hem
Dominic
Johansson var en frisk och pigg pojke som inte hade någon registrerad
sjukdag under sina första sju år. Familjen planerade i flera års tid
att flytta till Indien, varifrån modern Annie kommer. De skulle starta en
hjälporganisation och sprida information om självförsörjning, vilket
kunde motarbeta fattigdom. På flygplanet vid Arlanda blev de anhållna av
polisen och Dominic fördes bort på order av Gotlands socialtjänst.
Grunden
till omhändertagandet var en tvist mellan familjen och kommunen om rätten
att bedriva hemundervisning. Gotlands kommun bestraffade familjen våren
2009 med vite, 250 kronor för var dag som sonen inte befann sig i skolan.
Det
var närmare två månader kvar av sommarlovet då omhändertagandet ägde
rum. Gotlands kommun berövade familjens dess rörelsefrihet och Dominics
rätt att träffa sin släkt i Indien, vilket han tidigare aldrig gjort.
Sju
månader efter omhändertagandet får föräldrarna endast träffa Dominic
under övervakning av socialtjänsten en timma var femte vecka. Denna
tragiska historia har slagit sönder två släktträd på skilda
kontinenter och modern har blivit inlagd flera gånger på grund av hjärtproblem.
Mike
Donnelly, internationell talesperson vid HSLDA (Home schooling legal
defence association) med 100 000 medlemmar, anser att detta är ett av
de värsta fall han har hört talas om.
Roger Kiska, europeisk representant för ADF legal counsel, en annan organisation för civila rättigheter, säger att utan hjälp i fall som detta, står föräldrar maktlösa eftersom det svenska systemet är så ensidigt.
Genom min bevakning av fallet och min dagliga kontakt med fadern, förstår
jag att myndigheterna har ändrat riktning. Det hela började med skolan,
senare var det karies i några mjölktänder (vanvård?) och sedan
blev fadern anklagad för att vara psykiskt instabil, trots att han friskförklarats
av psykiatrin.
Nu
verkar orsaken hamnat på sonen, som påstås vara traumatiserad. Är det
så konstigt?
Media
har uppmärksammat socialtjänsten i andra fall och beskyllt den för
passivitet. Ibland måste man bryta in, för barnets bästa. Men det måste
ske på starka grunder och att man kan stanna upp i tid och erkänna: vi
gjorde fel. Det måste finnas bättre insyn så att socialtjänsten inte
kan gömma sina misstag, till och med inför föräldrarna.
Våra
barn är samhällets framtid. I dag lämnar de flesta över ansvaret till
staten för att arbeta och göra karriär. Att bryta mot normen ska inte
betraktas som olagligt.
Människor
måste få vara unika. Familjen Johansson är ett exempel på detta. Deras
son ville ha hemundervisning, och föräldrarna var beredda att ta ansvar
för det. Som föräldrar borde de veta bäst vilka behov deras son har.
Om
inte Gotlands kommun har bevis för motsatsen, borde familjen återförenas
snarast.
Daniel
Lillman
Bloggansvarig för http://dominicjohansson.blogspot.com