September 2006

Arbetslinjen, vårdnadsbidraget och omsorgen om barnen

Efter Alliansens förslag till gemensam familjepolitik med ett s.k. vårdnadsbidrag har en annan, mycket mer ohelig, allians bildats av opinionsbildare som talar varmt om arbetslinjen och bekymrar sig över fler ”bidrag”. I denna oheliga allians ingår socialdemokrater, feminister, liberaler och t.o.m. SvDs ledarsida häromdagen, även om SvD försvarar vårdnadsbidraget av andra skäl. Det talas om en motsättning mellan arbetslinjen och ett vårdnadsbidrag. Denna motsättning är en chimär.

Vilka människor har ett arbete? Är det ingenjören på Ericsson som utvecklar nya mobiltelefoner? Är det utbildade läraren i den kommunala skolan? Är det marknadschefen i det stora läskföretaget. Är det den erfarne läraren utan pedagogisk utbildning på friskolan. Är det förskolläraren på den kommunala förskolan? Är det hemmaföräldern som har egen omsorg om sitt förskolebarn?

Utifrån kriterier som samhällsnytta och möjlighet att växa som människa har alla dessa ett arbete. Det torde också vara uppenbart att den största långsiktiga samhällsnyttan utförs av lärarna, förskolläraren, hemmaföräldern och kanske ingenjören, medan marknadschefen i läskföretaget inte är fullt lika övertygande – läskindustrin får ursäkta.

Omsorg av barn, oavsett form, är ett nödvändigt arbete. Varje litet barn kräver – utan ett ringaste undantag – omsorg för att överleva. Varje hemmaförälder kan vittna om att det är ett heltidsarbete att ta hand om ett litet barn, och mer än heltid när det finns fler barn. Att omsorg av barn i förskoleåldern är ett arbete framgår tydligt när statsmakterna ska sköta denna omsorg. Då kostar den runt 100 000 kr per barn och år, något mindre för de äldre barnen. En hemmaförälder som uppbär vårdnadsbidrag utför alltså ett arbete vars värde ligger i storleksordningen 100 000 – 250 000 kr/år beroende på hur många barn man har. Ändå är denna utgift inte tillräcklig. Kvaliteten i barnomsorgen är ifrågasatt, även av förskollärarna själva.

Utförs inte omsorgsarbetet för barnen är den mänskliga civilisations saga all inom 100 år. Det är inte särskilt många arbetsuppgifter inom den s.k. arbetslinjen som är fullt lika avgörande för människans fortbestånd.

Därmed är det fel att kalla vårdnadsbidraget för bidrag och en hemmaförälder för bidragstagare. Vad har en frisk hemmaförälder som arbetar med omsorgen om sina egna barn gemensamt med en arbetslös, sjukskriven eller förtidspensionär som inte har ett arbete eller p.g.a. sjukdom eller handikapp inte kan arbeta? Inte mycket. Nyliberaler bör betänka att det finns en ”produktionskostnad” för att skapa nya människor som arbetstagare och kunder i marknadsekonomin, för att uttrycka det i brutalt ekonomiska termer.

Därmed menar jag att vårdnadsbidraget ligger helt i linje med arbetslinjen. Något som framkommer med fullständig klarhet i den s.k. Nackamodellen där kommunen köper barnomsorgstjänsten av föräldrarna för vård av eget barn och föräldrarna erhåller lön som egna företagare med de sociala förmåner som tillkommer en förvärvsarbetande.

De som opponerar sig mot detta resonemang brukar säga att föräldrar inte kan jämföras med förskollärare med pedagogisk utbildning. En relativt enig psykiatrisk expertis har dock tydligt påpekat: små barn behöver inte pedagogik, de behöver en mamma, i brist därpå behöver de en engagerad pappa, i brist därpå engagerade far- eller morföräldrar, barnflickor eller erfarna dagmammor och först i brist därpå förskolor – självklart av hög kvalitet. För de små barnen håller svenska förskolor idag sällan högsta kvalitet. Barngrupperna är för stora, personaltätheten för låg och för många utan utbildning jobbar där. En mängd fakta vittnar om detta. Engagerade föräldrar ger den bästa omsorgen för de små barnen, det finns ingen övertygande bevisning mot detta, något som jag grundligt undersökt i min artikel, Förskolan, forskningen och sanningen.

Ju fler som utnyttjar ett vårdnadsbidrag desto fler kommer att arbeta. De arbetsuppgifter som hemmavarande föräldrar skulle ha utfört i sitt förvärvsarbete kommer att utföras av någon annan, någon som annars uppburit bidrag – arbetslöshetsunderstöd, socialbidrag eller liknande – och som nu betalar skatt istället. Fler svenskar kommer att vara sysselsatta i samhällsnyttigt arbete genom ett vårdnadsbidrag. Regeringen kan glädja sig åt lägre arbetslöshetssiffror. Fler svenskar kommer att kunna följa sitt hjärtas röst, sjukskrivningarna lär därför minska. Dessutom kommer barnen att må bättre. Visst, arbetslinjen regerar, det är ingen tvekan om saken – så länge vi har klart för oss vad ett arbete är.

Jonas Himmelstrand