2009
Hög tid för Sydsvenskan att öppna upp debatten
"Debatt
önskas" och "bra om det går på tvärs mot vad
ledarredaktionen tycker" skriver Sydsvenskans nye debattredaktör
(27/1)."Vi älskar åsikter"
och "försvarar din rätt att göra din röst hörd" skriver man
i stora annonser. Klart! Ett ansvar för en dominerande tidningen på
orten. Barometern i Kalmar låter t.ex. flera kolumnister, med högst
olika åsikter, regelbundet komma till tals. Storsint, liberalt.
Sydsvenskan
kallar sig just oberoende “liberal” och manar till ”nolltolerans mot
intolerans”, “kamp för samhällets fundament som mänskliga rättigheter
och individens frihet att välja livsstil”. Demokrati och alla människors
lika värde. Pluralism, marknadsekonomi, staten skall inte diskriminera
etc.
Allt
mycket liberalt !
Liberalism?
Det är individens frihet som grundläggande värde, mänskliga rättigheter,
yttrandefrihet. Marknadsekonomi och privat äganderätt. Ingen statlig
inblandning i den privata sfären. Socialliberalismen lägger till
skattefinansierade välfärdstjänster i offentlig eller privat regi.
Individens frihet är beroende av att alla har lika möjligheter och tillgång
till positiva rättigheter som skall garanteras av staten, t.ex.
utbildning och sjukvård. Socialliberaler menar också, att om marknaden
inte fungerar skall staten se till att den gör det (Wikipedia).
Sydsvenskan
säger sig stå för detta. Men - inom vissa av livets områden framför
man något helt annat i opinionsbildande ledare och artiklar. Därmed blir
det ett stort frågetecken för täckningen i tidningens liberalism och för
ett dubbelt syfte i dess budskap.
De områden av människors liv, där tidningen intar en allt annat än liberal hållning år främst de som är mest intima, och därmed borde vara längst ifrån politisk och medial påverkan - familjen, hemmet, barnen och deras fostran. Så är dessa områden också skyddade mot staters övergrepp av de högtidliga deklarationerna om mänskliga fri- och rättigheter.
Allt
annat än liberalt, är också tidningens ständiga perspektiv ifrån de
styrandes horisont. Risken för att skatteintäkterna inte skall vara höga
nog. Risken för att politikers institutioner skall få stor konkurrens av
fria apotek, spritbutiker, skolor, hemarbetande föräldrar. Ytterst sällan
ser vi någon opinionsbildande text där sådant ses ur medborgares
perspektiv - ur högst olika behov
Tvärtom.
Fel! hojtar tidningens politiska redaktion ofta. Fel! Om människors olika
önskningar, behov, val. Så har tidningen ingen tolerans för en viss
livsstil. Om den är Fel! är vissa människors värde noll. Trots
tidningens högtravande deklarationer, får man onda ögat på sig om man
vill vårda sina barn själv, ha dem i friskola, eller uppträder i förkläde
och bakar bullar.
Vissa
mänskliga rättigheter är inte viktiga för tidningen. De bör ändras
-avskaffas!? Ty det är viktigare, ”att barn har rätt till en allsidig
och objektiv undervisning” enligt en enda statlig läroplan. Inga
skattepengar till barn i vissa friskolor! “Ett sådant stopp skulle säkert
fällas i Europadomstolen för mänskliga rättigheter”, skriver
tidningen (6/8 07), men ”det hindrar inte, att Sverige verkar för en ändring”
av Föräldrarätten i Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EK)
och i konsekvens också av artikel 14 i EK, Förbudet mot staters
diskriminering av medborgare på grund av deras åsikt, om t.ex. barnens vård
och fostran. I år blir Sverige ordförandeland i EU. Sydsvenskans önskan
om att Sverige skall verka för en ändring - avskaffande ? - av några mänskliga
rättigheter skulle då kunna ge vårt land en fenomenal uppmärksamhet på
en kontinent, där erfarenheter av totalitära staters övergrepp är självupplevda.
Trots
Sydsvenskans aktuella skriverier om att staten inte skall diskriminera,
ska hemarbetande, och därmed oerhört diskriminerade föräldrar inte få
tillbaka något alls av sina inbetalda skattepengar: ”Inget vårdnadsbidrag
överhuvudtaget”. Detta om ett stöd på kanske totalt 180 000 kronor
till en 2-3 barnsfamilj, som genom att själv vårda sina barn gör lika
stort samhällsnyttigt arbete (enl. SOU 79:89) som en yrkesarbetande
familj. En sådan gynnas med lön och subventioner, VAB etc, under kanske
åtta år som hemmafamiljen gör samma samhällsnyttiga insats med vård
av 2-3 egna barn. Efter skatt har den gynnade familjen fått 3-4 miljoner
kr mer. "Vårdnadsbidraget är bara nålpengar", skriver
tidningen, och avfärdar ändå denna lilla lättnad på ca 5% av
diskrimineringen mot hemmafamiljer.
Också
den mänskliga rättigheten Egendomsskyddet får liten förståelse hos
Sydsvenskan, som onyanserat försvarar fastighetsskatten, en konfiskering
under lång tid - 67 år vid 1,5 %. Likaså Skyddet för familjen.
"Familjen" existerar inte ens för Sydsvenskan. Att bevara äktenskapet,
som begrepp och mellan två makar, är “reaktionärt”. "Den
grundläggande enheten i samhället är individen” skriver man ofta och
intellektuellt ohederligt, väl vetande att den “grundläggande
enheten” av något måste ha detta någots karakteristika. Så är det
inte en syre- eller väteatom, som är minsta enheten i ämnet vatten,
utan en vattenmolekyl. En individ kan inte “samhälla” eller samligga,
vara jämställd med sig själv. Samhällets minsta enhet är därför tvåsamheten,
familjen, trots det socialistiska nerbrytningsarbetet av denna. Något som
fortgår med hjälp av Sydsvenskans tanklösa tjat av nyspråkets innehållsförändrande
mantran - Jämställdhet - Kvinnofälla - Individen ...
Ledarredaktionens
hållning färgar av sig på andra redaktioner, som på samma sätt saknar
nyansering och balans. Så beskrivs lättnaden i fastighetsskatten med
"Guldregn över redan rika". Och Världen- redaktionen låter
oemotsagt hylla svenskt daghemstvång i jämförelse med ointressant
valfrihet i England.
De
nämnda livets områden, på vilka Sydsvenskan inte anser att liberalism
skall tillämpas, råkar också vara de, som socialismen särskilt
angriper. Att propagera marxism och nonchalans för några mänskliga
rättigheter kan ju en tidning göra. Men inte med hedern i behåll kalla
detta liberalt. Tidningens principlösa hyckleri och ständiga överhetsperspektiv
hindrar en kritisk granskning av utvecklingen i vårt samhälle, som av
insatta betraktare som t ex prof. Bo Södersten eller brittiska sociologen
Patricia Morgan jämförs med Sovjetunionen. Kritik mot Sydsvenskans
dubbelspelande hållning har knappast synts, och tidigare kritik från
undertecknad har oförskämt avvisats genom att grundlöst utnämna mig
till kd:are och “att en kristdemokrat skulle vara liberalismens främste
väktare faller liksom på sin egen dumhet. Orkar bara inte upprepa
detta”. Är annons och debattredaktörens upprop tecken på att vilja
leva upp till sin devis, eller bara fler uttryck för Sydsvenskans
hyckleri?
Krister
Pettersson
Civilingenjör
- offer för svensk familjepolitik