22 september 2006
Hög tid att lyssna på förskollärarna
Annica Grimlund, chefredaktör för tidningen Förskolan, en tidning som går ut till alla som arbetar inom barnomsorgen och som ligger ute på BVC och öppna förskolor - undrar varför förskolepersonalen är så tysta i debatten kring problemen i förskolan. Annica Grimlund skriver i sin ledare "Varför är professionen så tyst";
"Bara förskolans personal har den unika kunskapen om förskolan. Förskolan får ju också år efter år högsta betyg i svensk kvalitetsindex, så även i år. Föräldrar, media och politiker skulle lyssna, lära och känna stor respekt för förskollärares kunskaper. Om de bara tog klivet ut ur mediaskuggan och in i strålkastarljuset".
"Och många kan och får tycka vad de vill, men det är bara förskollärarna (och barnen) som sitter inne med den verkliga kunskapen".
Jag vet inte om jag kan hålla med om att förskollärarna inte försöker göra sin röst hörd, som flitig tidningsläsare ser jag regelbundet insändare där de i mitt tycke ropar på hjälp. Men frågan är om någon lyssnar? Finns det ens utrymme att lyssna när de som styrt vårt land i decennier anser att vi redan har "världens bästa förskola".
Tveksamt.
Vi på Hemmaföräldrar citerade ett nödrop från en förskollärare som säger en hel del om de problem som faktiskt finns; "Dagis är ingen sjukstuga" men det är en insändare som beskriver en helt annan bild än vi får läsa om i tidningen Förskolan och som därför inte hamnar i "strålkastarljuset".
Arbetssituationen för förskollärarna påverkar naturligtvis deras hälsa och det är ingen nyhet att förskollärarna toppar statistiken över långtidssjukskrivna. Det är väl en viktig indikation om något på hur förskolan påverkar människor. Personalen omfattas trots allt av arbetsmiljölagen - men det gör inte barnen.
Det finns heller inga undersökningar som visar om det finns ett samband mellan stora barngrupper och lite personal samt den ökande psykiska och fysiska ohälsan hos barn. Det vi vet är att tidiga separationer, innan barnet är moget, kan ge ohälsa i form av stressrelaterade problem och vi kan också se att de "icke-lindriga" barnolycksfallen i förskolan fördubblats de senaste 20 åren, förmodligen beroende på att barngrupperna blivit större och personalen färre - en bild som säger mer än undersökningen i svensk kvalitetsindex om barnens situation.
Svenskt kvalitetsindex gör varje år en nationell undersökning och intervjuar 300-400 personer med barn i förskola. Resultatet blir alltså ett snittvärde och det vet alla att situationen i förskolorna kan variera i väldigt hög grad beroende på var man bor. Annica Grimlund "glömmer" också att nämna att föräldrarna enligt undersökningen blivit allt mindre nöjda under de senaste två åren......
För att få en helhetsbild så kanske det vore en god idé att vända sig till "de som sitter inne med den verkliga kunskapen" - nämligen förskollärarna och barnen.
Vi på Hemmaföräldrar är för många olika barnomsorgsalternativ. Det finns ingen motsättning i att göra olika val - men idag är det framförallt ett val som subventioneras med stora belopp ur vår gemensamma skattekaka - och det är förskolan och då är det också rimligt att den håller en hög kvalitet och att de problem som finns och behöver åtgärdas inte sopas under mattan.
Problemet är att debatten kring förskolan inte präglas av objektivitet. Annica Grimlund borde till exempel tydligt deklarera att hon är aktiv socialdemokratisk politiker. Lärarförbundets Eva-Lis Preisz som också slaviskt följer (s) tankar och idéer kring förskolan säger sig vara opolitisk (vilket hon borde vara med 230.000 medlemmar som säkerligen har bred spridning inom de politiska partierna) men inför valet så deklarerade hon tydligt att hon stödde vänsterblocket;
"I
Stockholm har socialdemokraterna lagt fram förslag om en
avgiftsfri förskola efter valet. I framtiden tror Eva-Lis
Preisz att en gratis förskola är rätt väg att gå.
– På lång sikt vill vi se samma förutsättningar
för förskolan som för grundskolan".
I en artikel i Sundsvallstidningen så anser hon också att "Alliansen mörkar om förskolan". Hon är upprörd över att alliansen vill ha valfrihet för barn under tre år - en valfrihet som kan innebära att de väljer ett annat alternativ än förskolan och då blir det problem enligt Eva-Lis för;
"De tre första åren är den mest inlärningsintensiva perioden i ett barns liv. Den inlärning som sker under denna period kan inte helt och hållet kompenseras senare. Det gäller inte minst språkutvecklingen".
Ja, just det ja - språkutvecklingen som exempel - nu är det bara så att allt fler barn idag har problem med språket, de kan inte prata rent och köerna till logopederna bara växer.
Det
svenska föräldrar behöver mest av allt är inte information som
präglas av socialistisk propaganda - de behöver riktiga fakta. Nu
präglas hela svenska samhället av att det sitter f.d. eller aktiva (s)
politiker på många höga och viktiga samhällsposter och det behöver
inte vara ett problem så länge de förhåller sig objektiva, vilket jag
inte tycker att Annica Grimlund och Eva-Lis Preisz gör.
Nu har alliansen chansen att lägga (s) valslogan om "världens bästa förskola" åt sidan och på allvar ta itu med de problem som finns. Steg ett borde rimligen vara att göra relevanta undersökningar som visar på hur barn och personal i förskolan verkligen har det, innan man tar några vidare steg mot till exempel allmän "gratis" förskola från tre år. Och sist men inte minst så ska naturligtvis också förskolebarn omfattas av arbetsmiljölagen.
Madeleine Lidman
Läs också:
Mina erfarenheter som förälder och förskollärare
Organisation som arbetar för att förbättra situationen i förskolan: