Vår vardag med vårdnadsbidraget

richard leeming

Foto: richard leeming (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

För föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så är vårdnadsbidraget det verktyg som gör det möjligt att fixa och trixa för att hitta en sådan balans – med sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, tryggad.

Här är hemmaföräldrarnas egna berättelser om vad vårdnadsbidraget har betytt för dem och hur de använt det:

En tvillingpappa:
Vi är en familj med tvillingar (födda jan 2014) och har valt att använda vårdnadsbidrag för att kunna vara hemma mer med våra barn än vad föräldrapenningen medger. Första halvåret var vi hemma båda tillsammans på heltid, en lyx man har som tvillingförälder. Dock missgynnas vi med bara 660 dagar för tvillingarna istället för 960 dagar om man föder två enlingar. Under hösten var mamman hemma och jag jobbade då deltid på 75 procent, så jag också kunde få lite extra tid med barnen. I samband med valet 2014 och maktskiftet både på riksnivå och i kommunen så fick vi bråttom att ansöka om vårdnadsbidraget innan det riskerar försvinna. Vi passade då på att ansöka för så lång tid som möjlig och i vår kommun kunde vi få beslutet godkänt innan barnen fyllt ett år. Positiva myndighetsbeslut ska ju inte kunna ändras men om vi ändrar oss kan vi alltid säga upp det. Hela den här cirkusen med om vårdnadsbidraget ska försvinna eller ej gör det svårt att planera och det känns fortfarande osäkert i vad som kan ske och hur man berörs av det.
Framtiden är inte helt planerad i hur vi ska göra men just nu jobbar jag 50 procent dagtid och frun jobbar 75 procent skiftarbete, mestadels natt, vilket fungerar bra. Vårdnadsbidraget möjliggör här att jag har rätt att gå ner till halvtid utan att använda upp föräldrapenningsdagar eller behöva oroa mig för min SGI. Att vi båda skulle jobba 75 procent, som annars är den lagstadgade rätten, skulle innebära att vår vardag inte gick ihop. Så därför är vårdnadsbidraget jättebra för oss, det möjliggör att vi båda kan få extra tid med barnen.


Maria:

Jag har haft vårdnadsbidrag i två perioder till två barn. Har i.o.m. det kunnat behålla min fasta anställning och sjukpenninggrundande inkomst SGI. Under tiden har jag startat ett aktiebolag och arbetat hemifrån (ej konkurerande verksamhet förstås).


En mamma och en pappa som gjort mycket medvetna val i livet:
Vi är en familj bestående av en mamma, en pappa och två barn. Våra barn föddes tätt och vi ser inga som helst fördelar med förskola för dem och eftersom all forskning visar att barn inte ska befinna sig någon annanstans än med sina föräldrar eller annan nära anknytningsperson innan tre års ålder ser vi inte heller någon anledning till att frångå rekommendationerna och rådande forskning.
För oss innebär vårdnadsbidraget att vi kan dela mera. Mamman bedriver studier för att ta sin magisterexamen på 50 procent och pappan har kunnat gå ner i tid för att spendera mer tid med sina barn och dela på allt omkring.
För oss innebär ett borttagande av vårdnadsbidraget att ingen av oss skulle hinna träffa våra barn, mamman skulle behöva sluta studera och pappan skulle behöva jobba heltid. Pappan har inget intresse av att bedriva studier, liksom inget intresse av heltidsjobb, och mamman behöver få upp sin lön och enda vägen dit är vidare studier. Utan dessa fastnar mamman i ett låginkomstyrke.
Vårdnadsbidraget ger oss också en möjlighet att till sommaren, då yngsta barnet är redo att sluta amma hela nätterna, dela på arbetsbördan med att arbeta utanför hemmet. Mamman längtar efter att jobba och vill gärna kombinera jobb med studierna men orkar inte det med ett helnattsjobb som amma också, som sjuksköterska kan det också tänkas vara ganska farligt att gå till jobb med två timmar sömn per natt i bagaget.
Försvinner vårdnadsbidraget kommer en av oss att låsas fast hemma. Mest troligt jag som kvinna som verkligen vill vidareutbilda mig och förbättra min status på arbetsmarknaden. Studierna är beräknade vara klar lagom till yngsta barnets treårsdag vilket också är mer lämplig ålder, enligt rådande forskning, att skola in på. Vi är båda fast beslutna att våra barns rättigheter inte ska tummas på. Vårdnadsbidraget ger oss frihet, ett borttagande skulle sätta oss i en fälla. Framför allt mig som kvinna.
Vi bad om att få vårdnadsbidraget utbetalt till oss båda då vi ville visa statistiskt att vi delar på den så kallade ”fällan” att ha fria val i livet. Tyvärr hörsammade inte vår kommun det så bidraget betalas enbart ut till mamman. Vi kan nog räknas som missvisande statistik. Framförallt också med tanke på att vi delar allt 50/50 i slutändan av våra barns hemmavarande men ingen kommer att fråga oss, alla kommer att titta på statistiken och via den ser det ut som att mamman är den enda som varit hemma. Att vi mår bättre än då vi arbetade heltid båda två och att mamman får högre utbildning medan våra barn får en lugn och fridfull start i livet det är inte relevant. Siffror är det som räknas, hur det drabbar individen bryr sig ingen om.


Ina:

Är hemma med barn på 2 år och 3 månader plus en liten på 10 månader. Plockar ut vårdnadsbidrag för äldsta barnet och har därför hittills kunnat spara alla föräldradagar på yngsta barnet. Hoppas på så sätt att båda barnen ska få vara med sina föräldrar länge innan barnomsorg behövs. Jag skriver inte ”vara hemma”, utan vara med sina föräldrar, i allt vi gör såväl borta som hemma. 🙂
Största vinsten är trygga och lugna barn! Bonus att vi får mer tid med dem och att vardagen oftast kan anpassas utifrån vad de behöver, orkar med, humör och så vidare.
Jag kan acceptera att vårdnadsbidraget försvinner, förutsatt att det blir lika för alla. Det vill säga att även andra former av omsorg, så som förskola, subventioneras med 3 000 kronor mindre i månaden. Då skulle det bli dyrare att ha barn på förskola, vilket i sig kanske inte är eftersträvansvärt. Så det bästa är förstås om alla får samma slant, oavsett hur man väljer att lösa omsorgen av sina barn!


Åsa:
Min man är invandrare och var arbetslös när jag började jobba efter vårt andra barn. Vi flyttade till en ny stad och väntetiden till förskolan var 8 månader. Det är ju skillnad på vad man har rätt till och vad man får. Han var hemma med vårdnadsbidrag under den tiden. Det hjälpte oss mycket ekonomiskt eftersom han inte hade någon a-kassa. Om vårdnadsbidraget inte funnits hade han ändå stannat hemma.
När vi väl fick förskoleplats var förskolan smockfull, småbarnsavdelningen hade regelbundet 16 ettåringar på en personal och det var hemskt. Min man tog hem vår dotter efter tre dagar. Vår femåring gick tre månader. Under den tiden var vi sjuka konstant. Till slut tog vi hem femåringen också för vi orkade inte vara sjuka längre. Min man har astma och han kunde inte söka jobb på hela tiden vi hade ett barn på förskola. Efter ett år flyttade vi igen då jag hade nytt jobb och nu var det sex månaders väntetid till förskola. Min man fortsatte gå på vårdnadsbidrag. Efter sex månader flyttade vi igen.
För att korta ner lite, nu jobbar min man istället och jag har sagt upp mig. Vi bor i en kommun utan vårdnadsbidrag så jag hade inget annat alternativ när jag ville vara hemma med våra barn. Efter att ha kommit in på det lite av en slump från början vill vi nu göra allt vi kan för att våra barn ska slippa gå på förskola och fritids. Det är säkert bra för de som bor i fina områden med bra förskolor, men bor man i ett miljonprogram är både förskola och skola rena mardrömmen.


Sofia med familj:
Vi har valt att använda vårdnadsbidraget till våra barn (födda 2010 och 2012) och har nu ansökan inne för barnet fött 2014 av först och främst en anledning: skyddandet av min SGI.
Barnens pappa har jobbat heltid 7-16 och jag har jobbat 50-100 procent (har en heltidsanställning) kvällar och helger.
Vi hade fortfarande haft barnen hemma tills minst 3 års ålder även utan vårdnadsbidrag, men det är en trygghet i att min SGI är skyddad samt att jag i och med vårdnadsbidraget har rätt att vara ledig från jobbet utan krav att ta ut föräldradagar.


Jessika och Peter:
Vi nyttjade vårdnadsbidraget i sex månader. Vår grundinställning är att barn mår bäst av att spendera tid med familjen. Vårdnadsbidraget hjälpte oss genom att täcka kostnader för innehållsrika aktiviteter för våra barn samt genom att skydda vår SGI. För vår del spelar det ingen roll vem av oss som nyttjar vårdnadsbidraget, vi hjälps åt oavsett vem som drar in mest pengar.


Två feminister och hemmaföräldrar:
Vi valde vårdnadsbidraget under ett års tid. Båda föräldrarna i vår familj är civilingenjörer och arbetar på mansdominerade arbetsplatser där det förväntas att vi lägger ner ett stort engagemang i arbetet. När vi fick barn så var det självklart för oss att lägga karriärerna åt sidan ett tag för att spendera mer tid med våra barn. Vi vill att våra barn få dela hela vårt liv så länge som möjligt, och med både farmor, mormor och svägerska inom barnomsorgen får vi ett starkt stöd i att vi har valt rätt. Det finns ingenting en förskola kan göra för våra barn som vi inte kan göra bättre.
Det har för oss varit ekonomiskt möjligt att göra detta utan vårdnadsbidraget men däremot så fick tillät inte våra arbetsgivare oss att gå ner på halvtid för att täcka upp båda barnens heltid med oss föräldrar. Då var vårdnadsbidraget perfekt eftersom det gjorde att vi slapp säga upp våra anställningar.
Att vårdnadsbidraget tas bort gör det svårare för många att behålla sina anställningar. Jag misstänker att det främst är kvinnor som drabbas av detta då det oftare får ta ett större ansvar för barn och det är tråkigt. Modernisera hellre vårdnadsbidraget genom att låta även detta bli individuellt, så att mamman och pappan får utnyttja det på halvtid vardera. Samt gör det pensionsgrundande, men tvinga oss inte att välja bort en trygg anställning för att göra det viktigaste av allt, ta hand om sina egna barn.
Anledningen till att vi har valt att ta hand om våra barn själva är så klart många. Vi är övertygade om att vi gör detta jobb bäst men en bidragande faktor är också att vi vill låta våra barn tas om hand om att båda sina föräldrar av olika kön. I förskolan är könsfördelningen skev.
Så som Daniel Swedin i Aftonbladet skriver om ”hemmafrubidraget” får mig att tro att han inte har träffat en enda hemmaförälder. Han får gärna  komma hem till oss om han vill se några i verkligheten.


Morgan:
Jag valde vårdnadsbidrag av en anledning. Jag lyssnar på mina äldre kollegor och studier som säger att män på ålders höst ofta ångrar att de spenderade för lite tid med sina små barn. Jag har möjligheten och tar den! Precis som de säger att jag borde göra. Jobbet försvann ändå helt ur livet vid pensionering, helt, ingen brydde sig om en längre. Och barnen var kvar och mot dem det dåliga samvetet. Det vill inte jag ha så jag lyssnar på de äldre och nyttjar den fantastiska möjligheten KD har gett oss med vårdnadsbidraget som ger oss en trygghet i vardagen.

Om någon blir sjuk kan vi få fortsatt stöttning av samhället, utan vårdnadsbidrag så är det kört. Noll kronor i inkomst funkar inte för någon om arbetsinkomsten försvinner. Vi har kombinerat. Ibland jobbat deltid båda två. Ibland en heltid hemmavid. Dock är alltid någon hemma och tar hand om barnen. De slipper vara sjuka så mycket och får se mer av samhället än förskolans inhägnade område. Får möta flera människor i olika åldrar och människor från alla håll och  kanter. Allt tack vare vårdnadsbidraget som ger tryggheten med skyddad SGI.
Vårdnadsbidraget på 3 000 kronor är inte mycket men en skjuts på vägen och jämfört med förskolans kostnader må det vara lågt. Vi har tre barn. Skulle vi haft alla på förskola skulle det kosta över 30 000 kronor per månad. Långt ifrån vad vi skulle betala i skatter.

Läs också:

Stor skillnad i synen på vårdnadsbidraget

Myten om vårdnadsbidraget